Originalitet är bra. Detta gäller för livet i allmänhet och konsten i synnerhet. En konstnär helt utan originalitet vore inte en konstnär överhuvudtaget. Massproduktion är inte konst, även om originalet kan vara det. Alltså är det fullt förståeligt att konstnärer söker originaliteten, och att de offrar mycket för det. Men originalitet är inte det enda konstnärliga värdet, och risken blir att vi offrar sådant som skönhet, mening, och sunt förnuft på dess altare.

Faran med originalitetsmanin tydliggörs av de senaste 150 årens konsthistoria. Detta är modernismens och samtidskonstens era. Denna tid har gett oss getter i bildäck, menskonst, guldtoaletter, statyer av urinerande poliskvinnor, hajar i formalin, och konstutställningar för skalbaggar, och allsköns liknande obegripligheter. Ofta krävs en lång förklaring för att man ska förstå vad det är man ser – eller åtminstone vad det är menat att man ska se. Det värsta (eller enda?) brott man kan begå i dagens konstvärld är att brista i originalitet.

Problemet är att det är skillnad på originell konst och bra konst. Helst ska man förena dessa, men det är svårt. Originalitet blir lite svårare för varje konstverk som görs. Man kan ju bara vara originell på samma sätt en gång.

Originalitetssträvan försämrar konstkvaliteten då det är lättare att vara originell genom att vara dålig än genom att vara bra. Att vara bra kräver någon sorts ordning, men ordning är jobbigt. På frågan 2+2=? Så finns det bara ett svar som är både rätt och maximalt enkelt. Men om vi vill vara originella så duger det inte att svara ”4.” Alltså måste vi i originalitetens namn ge andra svar. Dessa svar lär vara felaktiga eller åtminstone tillkrånglade, men vi har inget val. Det finns alltid fler sätt att ha fel än att ha rätt, i livet, i tekniken, i politiken, i vetenskapen, och i konsten. I de flesta av dessa fält så hålls tokigheterna under kontroll då saker och ting måste fungera, men en sådan begränsning finns inte inom konsten. Resultatet är det kaos vi förknippar med samtidskonsten.

Om vi släpper alla kvalitetskrav kan vem som helst bli originell. Detta är praktiskt för konstnärerna, då det betyder att de inte behöver kunna något. Det hade man ju behövt om man skulle tävla med gamla tiders konstnärer. Särskilt om man tävla sig med de stora genierna – det fåtal som faktiskt lyckats kombinera kvalitet och originalitet.

Vanligt folk föredrar kvalitet framför originalitet. Detta syns tydligt på vad de hänger på väggarna. Ofta är detta till och med det mest icke-originella som finns, nämligen kopior av gamla mästerverk. Dessa är lika vackra som originalen, men inom dagens konstvärld är det kätteri. Än har man viss respekt för de gamla mästarna i original (de är ju värda pengar…) men kopior är höjden av dålig smak.

Att vanligt folk föredrar kvalitet över originalitet utgör den avgrundsdjupa skillnaden mellan vad samtidens konstnärer producerar och vad folk vill ha. Vanligt folks konstsmak har knappt ändrats de senaste 150 åren, men konstvärlden har genomgått dussintals revolutioner, den ena märkligare än den andra.

Samtidigt bör vi vara medvetna om att folk inte ogillar samtidskonsten eftersom den är samtida. Folk uppskattar det sköna, vare sig det är gammalt eller nytt. Tyvärr hittar de inte mycket av det hos de som idag kallar sig konstnärer. De kan dock hitta det bland folk som haft turen att undvika konstfack, och som istället ser sig som hantverkare eller hobbyister. Internet svämmar över av smeder, snickare, krukmakare, filmskapare, skulptörer, och så vidare. Dessa är ofta enormt skickliga, och håller tusenåriga traditioner vid liv. Vissa av dessa skulle nog bli förolämpade om de kallades ”konstnärer.” Vad de gör, skulle de argt påpeka, kräver skicklighet!

Originalitet inte är det enda värdet. Allt behöver inte vara originellt. Det finns gott om utrymme för sådant som helt enkelt är bra – även om det gjorts förut. Och vem vet: en hälsosam respekt för det förflutna skulle kanske kunna lära oss något, vilket i sin tur skulle kunna öka vår förmåga till originalitet? Detta vore att bygga vidare på gamla traditioner snarare än att riva ned dem.

I slutändan måste vi erkänna att det är svårt att kombinera originalitet med kvalitet. De flesta klarar det inte, och de få genier som gör det gör det bara ibland. Att tro något annat är arrogans. Och arrogans, som samtidskonsten visar, är inte vägen till framgång.

BILD: Självporträtt av Carl Larsson.

Jakob Sjölander är filosof och författare, bland annat till ”100 Failed Predictions” och “The Future of Yesterday: Predictions, Forecasts, and Failures”.