Efter påtryckningar från islamistvurmande krafter har allt fler artister börjat hoppa av Eurovision. Nu handlar det förstås inte om några storheter, utan om högst mediokra artister som Dotter och Titiyo, men det är uppenbart att den moraliska kompassen är en smula skev. Mest skev är den ändå hos ledningen för Malmö Pride, om det nu är så att de väljer att hoppa av för att de tar avstånd från Israel.

Nu har jag faktiskt inte läst någonstans (förutom på sociala medier där folk spekulerar ivrigt) att det är på grund av Israels medverkan som Malmö Pride drar sig ur. Men deras avhopp nämns hela tiden i samband med andras avhopp, så det är lätt att tro det. Och om det är så – om Malmö Pride tar avstånd från Israel – så är det något som är väldigt, väldigt sjukt med Prides värdegrund. Hur kan Pride-rörelsen ta avstånd från den enda stat i Mellanöstern där hbtqia-personer kan leva i fred och vara sig själva, och istället stödja Gaza, där en majoritet av befolkningen stödjer en regim som är känd för att kasta homosexuella utför höghustak?

Det är fullkomligt obegripligt, totalt självdestruktivt och ungefär lika intelligent som det skulle vara om en kyckling demonstrerade till förmån för Kronfågel.

Och vad är, i så fall, nästa steg? Att försöka arrangera en Pride-festival i Gaza eller Iran? Lycka till med det.

Om Malmö Pride istället hoppar av Eurovision för att de skräms av BDS-rörelsen och de andra Hamasanhängarna som hotar och hatar har jag dock en viss förståelse för beslutet. De här rörelserna erkänner öppet att de utsätter alla inblandade i Eurovision för påtryckningar och vem vet hur långt de kan gå med allt sitt hat? Hur lång tid tar det innan de tröttnar på att ordbajsa på sociala medier och istället manifesterar hatet med våld? Även om det kanske är judar som är prio ett på deras hatlista kommer inte hbtqia-personer långt efter.

Hatet har dock ingenting med omsorg om Gaza att göra, som de gärna vill låta påskina. Det handlar om antisemitism och inget annat. Annars skulle dessa människor ta avstånd från Hamas. Men det gör de inte. Faktum är att de så kallade ”Palestinavännerna” har för vana att faktiskt bua ut politiker och andra som tar avstånd från terrororganisationen Hamas, trots att Hamas startade kriget och utan att blinka offrar både kvinnor och barn och andra civila. Det är raka motsatsen till omsorg om Gaza och palestinierna.

Om terroristerna i Hamas hade velat sitt folks bästa hade de viftat med vit flagg, överlämnat gisslan och tagit sin medicin. Och hade ”Palestinavännerna” i Sverige brytt sig det minsta om barnen i Gaza hade de krävt Hamas omedelbara kapitulation. Men icke.

Hur det kommer att gå när Eurovision går av stapeln kan ingen veta idag. Men risken finns att det blir total katastrof, med lidande och till och med död som följd. Att det hela arrangeras i Malmö, en stad där antisemitismen frodats i decennier – sen Ilmar Reepalus tid och kanske ännu längre – gör inte saken bättre.

Värst av allt är att SVT och Malmö stad har gått in i det här med öppna ögon. De vet mycket väl att Malmö är en av Sveriges mest islamistiska och västfientliga städer, men envisas med att presentera staden som en färgstark smältdegel där alla kulturer får ta plats. Men det är bara en fåfäng dröm, född av ideologiskt drivna politiker som inte ens idag, trots alla uppenbara bevis, vill erkänna att den där mångfalden de värderar så högt har visat sig vara total enfald.

Foto: Skärmdump Malmö Pride