Jag är kvinna. Eller är och är, det är i alla fall vad jag upplever och identifierar mig som. Hur det gick till när jag blev kvinna har jag inte riktigt klart för mig, men jag antar att jag helt enkelt bestämde mig för det nån gång i 12-13-årsåldern.

Nu är det i och för sig inget märkvärdigt att vara kvinna, det kan vem som helst bli. Jag menar, män kan också bli kvinnor om de så önskar eller känner för det. Här ska sägas att i jämställdhetens namn kan även jag, som identifierar mig som kvinna, när som helst välja att bli man istället. Lätt som en plätt, det är bara att ringa till folkbokföringen eller nåt så ordnar de den lilla detaljen.

Jag tycker att den här nya lagen som är på gång verkar superbra. Man får vara vem man vill, liksom. Äntligen blir vi fria från biologins förtryckande bojor. Jättemånga människor mår dåligt på grund av gamla förlegade uppfattningar om manligt och kvinnligt. Speciellt de unga som har det svårt nog ändå.

Som sagt, jag är kvinna. I alla fall idag. Ingen vet vad jag kommer att vara imorgon, det får framtiden utvisa!

Foto: Skärmdump Aftonbladet