BIRGITTA SPARF: Om två mot en i debatten

I SVT:s Agenda 24 mars var det ”debatt” om kvinnovåldet mellan Stefan Hector, biträdande rikspolischef, Olga Persson, förbundsordförande för Unizon som organiserar de flesta kvinnojourer i landet samt programledaren Anna Hedenmo.

Det har skett fem kvinnomord på två veckor och ytterst ansvariga för detta är naturligtvis landets högsta polisledning, enligt Perssons och Hedenmos skruvade logik.

Därför möts Hector av en storm av anklagelser från de båda kvinnorna, varav den ena alltså är där för att debattera frågan som företrädare för kvinnojourerna och den andra ska föreställa neutral, opolitisk och opartisk programledare. Båda är dessutom uppenbara vänsterfeminister med därtill hörande allmänt och öppet mansförakt.

De blir så upphetsade av att ha den skyldige framför sig att de ibland ropar ut sina anklagelser i mun på varandra, med visst hönskackel som följd.

Både Persson och Hedenmo har bilden klar för sig. Polisen har uppenbarligen misslyckats med att förhindra dessa mord, hur kommer det sig? Varför prioriterar polisen bort våldet mot kvinnor och bara jobbar enögt med gängkriminella? Varför har man lagt ned specialgruppen mot kvinnovåld IGOR i Stockholm? Persson önskar mer, mycket mer, av det som man med säkerhet vet inte fungerar: förebyggande arbete. Varför satsar inte polisen mer på det?

Hector står stark i stormen och svarar lugnt och polismannamässigt, detta kan absolut ses som ett misslyckande för polisen. Samtidigt är det svårt att arbeta förebyggande med gärningsmän som de inte har någon tidigare kännedom om, det är svårt för polisen att förebygga sånt som de inte känner till. Den nedlagda specialgruppens erfarenheter och kunskaper ska nu spridas ut i organisationen så att man i Stockholm får 40 experter på kvinnovåld istället för fyra. Polisen tvingas göra prioriteringar och då har stort fokus satts på gängkriminaliteten eftersom fler drabbas av deras besinningslösa våldsutövande. Men att polisen skulle arbeta enögt med gängkriminaliteten är en helt felaktig och missvisande bild, enligt honom.

Både Persson och Hedenmo verkar vara helt obekanta med begreppet ”prioritering”. Enligt dem borde polisen kunna lägga ned exakt lika mycket resurser på våld mot kvinnor med cirka 15 dödsoffer per år som på samhällsomstörtande gängkriminalitet med 50-60 årliga dödsoffer. Plus all annan brottslighet, får man förmoda.

Våldet mot kvinnor är en viktig fråga, som så många andra. Men min erfarenhet från socialtjänsten i samarbete med polisen är att polisen alltid arbetar mycket engagerat, professionellt och med stor kunskap i dessa ärenden. Att påstå att polisen inte gör tillräckligt är helt felaktigt. De gör absolut allt de kan.

Det är djupt olyckligt att både SR och SVT kan fortsätta med dessa så kallade debatter av typen två-mot-en där programledaren själv är mest aktiv och klart och tydligt allierad med den ena av debattörerna. Det är rent av ovärdigt.

Foto: Skärmdump Agenda

Birgitta Sparf