Hösten 1992 införde Vaxholms kommun (med mig som stolt projektledare) det första skolpengssystemet i Sverige. Det var inte jag som uppfunnit konceptet utan den store ekonomen Milton Friedman, men det var jag som tillsammans med några dussin svenska pedagoger hade anpassat upplägget efter svenska förhållanden så att det så enkelt effektivt som möjligt skulle gå att skruva in (”implementera” heter det nog numera) i en svensk kommun.

Det var alltså för trettiotvå år sedan. Förstod du? Trettiotvå år? Om det hade funnits något allvarligt konstruktionsfel i systemet, som många menar, så har det funnits avsevärd tid – en tredjedels sekel – att rätta till felen. Kan du tänka dig ett stridsjaktplan som inte fungerat på trettiotvå år för att ingen orkat revidera ritningarna?

Men finns det då några fel i det skolpengssystem som numera är implementerat över hela landet? Ja, det gör det troligen och felet gäller betygen. När betygen förvandlas från bedömning av elevernas kompetens till konkurrensmedel för skolan – ”på den här skolan lovar vi höga betyg utan ansträngning för eleverna vilket vi åstadkommer genom att skippa kompetenta lärare med hyggliga löner och i stället låter skolägaren lägga motsvarande belopp i fickan”.  På det sättet blir både giriga skolägare och lata och dumma elever tillfredsställda men knappast de skattebetalare som bjuder på den allmänna förmån som alla barn får i form av gratis utbildning.

Nå, varför har man inte löst det här rätt enkla problemet på en tredjedels århundrade? Fungerande och rättvisa betygssystem finns på olika ställen i världen och skulle lätt kunna kopieras. Plus att jag och ett halvdussin framstående pedagoger år 2015 skrev en lättillgänglig instruktionsbok om hur centraliserade, fusksäkra prov kan införas. Ändå får det gå trettiotvå år utan handling, bara pladder. I år är klagomålen desamma som hösten 92. Till exempel har liberalpartiets ledare Pehrson nu i början av mars, som folkpartister har för vana, lagt fram obegripliga eller redan publicerade förslag. (Dagens Nyheter den 11 mars: ”Vi har tillsatt en utredning… med en ny utredning om centralt rättade examensprov”.)

Det finns emellertid järnhårda och oomkullrunkeliga förklaringar till politikens och myndigheternas sölighet. Detta kan vara svårt att förstå även för en aldrig så teoretiskt skolad folkpartist ty det har med människornas omutliga gener att göra: folk är olika funtade! Oavsett vad det står i partiprogrammet och i Skolverkets uppfostringsbroschyrer är inte alla människor lika. Om ett skolsystem prompt ska skapa lika utfall för alla elever oavsett medfödda förutsättningar så finns det ingen mer tillförlitlig metod är betygsfusk för att skapa det underverk som inflytelserika politiker ur olika partier nu ägnat 32 år att utan framgång att åstadkomma, nämligen inte bara lika förutsättningar utan också – på samma gång! – lika utfall. Det kommer de aldrig att lyckas med om de så får ytterligare 32 år på sig att försöka.