Den ryske dissidenten Alexej Navalnyj (1976 – 2024) ”dog” i Putins gulagläger den 16 februari i år. På SVT Play här kan man se den Oscarsvinnande dokumentären ”Navalnyi – De sista dagarna i frihet”. Filmen följer Navalnyj och hans familj från det han förgiftades med nervgiftet Novitjok (och var nära döden) genom de tumultartade dagarna efter attacken och det långa tillfrisknandet i Tyskland. När han sedan återvände till Ryssland blev han omedelbart gripen, dömd till långvariga fängelsestraff i Sibirien, och ”dog” nu i februari. Filmen vann även två priser på Sundance-festivalen 2022.

Det är en spännande och osannolik historia som inte ens John le Carré’ (1931 – 2020), författaren till bland andra ”Spionen som kom in från kylan”, skulle kunna ha hittat på. I dokumentären får vi följa hur Navalnyjs organisation och den grävande journalistgruppen Bellingcat – en holländsk stiftelse som bland annat tilldelats London Press Clubs Prize for Digital Journalist of the Year 2019 samt Olof Palmepriset för sin journalistik 2024 – arbetade. Bellingcat har genom öppna källor (och kanske genom ”hacking”) lyckats spåra inte bara var Novitjok tillverkades men även vilka de inblandade agenterna/mördarna var.

Genom vanligt detektivarbete, med foton och pilar på en vägg kunde Bellingcat slutligen härleda hur de olika ”aktörerna” arbetade. Många av dessa var kemister och giftgasexperter som alla var anställda hos den hemliga ryska polisen, FSB.

Bellingcat menar att man inte behöver leta efter skumma gömställen eller skugga personer för att hitta och avslöja hemliga agenter. Det mesta finns i öppna källor på nätet, och även läckta sådana. Tillsammans med partners som CNN, Der Spiegel och andra kunde teamet exponera hela historien om hur agenterna följde Navalnyi efter 2017.

Det mest otroliga, och lite komiska, är – efter att Bellingcat hittat mobilnumren – när Navalnyj ringer upp de misslyckade mördarna och utger sig för att vara assistent till en högre chef inom FSB. De flesta lägger direkt på luren, men en av dem nappar på betet. Vad följer är avslöjanden där personen i fråga detaljrikt berättar om planeringen (i en högtalartelefon). Bland annat framkom att gifter syddes in i sömmarna på Navalnyjs kalsonger.

Navalnyj antar en överlägsen, arrogant och auktoritär ton, som en hög chef/byråkrat kan tänkas använda. Här bör noteras att Navalnyj alltså talar med sin bödel, som inte misstänker något. När agenten medger hela historien ser man hur teamet i rummet blir helt ställda, de hade troligtvis inte anat att någon på FSB skulle så naket och klart medge ett mordförsök.

Dokumentären slutar med Navalnyjs flygresa till Ryssland och hans omedelbara gripande. Efter ett antal rättegångar skickas han till gulagfängelser i norra Sibirien. Här lyckas Putins bödlar slutligen med sin uppgift, att ”eliminera” Navalnyj.

Efter sitt fängslande lät Navalnyj publicera en video om Putins hemliga jättepalats vid Svarta havet som lär ha kostat 12 miljarder kronor. Denna video, och ovanstående dokumentär, blev virala på nätet och har setts av miljontals ryssar.

Navalnyjs kamp ingår i en lång historisk tradition av moraliskt trots mot grymma och svekfulla envåldshärskare, skriver historikern Igor Torbakov. Putin är förmodligen i en dålig situation. Tyrannen i Kreml bör påminnas om den danske filosofen och författaren Søren Kierkegaards berömda tänkespråk: ”Tyrannen dör och hans styre är över; martyren dör och hans styre börjar.”

Navalnyj framstår i dokumentären som en karismatisk, modig och frispråkig man. Hans hustru nationalekonomen Julija Borisovna Navalnaja – född 1976 – tar kanske över oppositionen mot Putin och blir den ryska oppositionens ”first citizen”.