
Efter Hamas terrordåd mot judar i Israel den 7 oktober exploderade den så kallade ”influeraren” Stina Wollters sociala medier av antijudiska konspirationsteorier. Hon spred konspirationsteorier som hade platsat i Goebbels propagandapalats och menade att det var judarna själva som attackerat sina egna för att få en orsak att döda palestinska barn och stjäla deras organ och kanske även deras hud.
Reaktionerna lät inte vänta sig. Hon fick utstå skarp kritik, själv skrev jag om hennes haveri här, och jag var inte ensam. Nu har hon fått gråta ut i Morgonstudion i TV4, i armarna på Jenny Alversjö som med kvinnlig empati hjälpt henne att sticka offerkoftan ännu några storlekar större.
Redan från det att Stina Wollter tultar fram till soffan, efter att ha framfört sin senaste låt, förstår vi vart det barkar:
”Vi måste kraaaamas!” utbrister de båda kvinnorna som två tioåringar och omfamnar varandra som vore de best friends forever.
Det kanske de är också. Jenny Alversjö ger åtminstone inte några indikationer på att hon ser Stina Wollter som en vanlig intervjuperson. Från första sekunden står det klart att Stina är i studion för att få chansen att förklara att hon inte alls gjort något fel utan att det är alla andra som varit dumma mot henne, inte för att svara på några komplicerade frågor om sina grova antisemitiska påståenden.
”Man ska kramas” snyftar Stina i glädjetårar efter omfamningen och Jenny svarar med en röst som vibrerar av hänförelse:
”Ja det ska man VERKLIGEN göra och det GÖR du ju också, med den här LÅÅÅÅTEN också, det är som en riktig tröstevisa när man… så här när man har det svååårt, att försöka få folk att lämna det där… mörka… rummet å våga sej ut igen…”
Stina nickar allvarsamt men förklarar att det bara är ett sätt att se på hennes nyskrivna och, om man får tro den stjärnögda Jenny, enastående lilla sångstump. Sedan får Stina lägga ut texten om sin låt som hon själv tycks tro är ett under av genialitet.
”Jaa… Dels så är det den perspektivet å dels så haru… hur göru näru står brevid… Äääh… därför att… Jag tänker på ordet ansvar. Kommer ju från att svara an.”
Så fortsätter hon medan Jenny lyssnar uppmärksamt med ett leende på läpparna. Att Stina är en oerhört vis och mogen kvinna förmedlas inte bara av hennes eget självupptagna pladder utan också av Jennys uppmärksamma blick. Här finns så mycken klokskap att ta in, tänker den imponerade programledaren, och nickar då och då med huvudet småflicksaktigt på sned medan Stina analyserar sin egen text som vore den värd en doktorsavhandling.
Efter vad som känns som en evighet av ytliga floskler förklädda till djupsinnigheter kommer Stina till sist in på det hon är där för att lufta, nämligen människors totalt grundlösa hat mot hennes rena och genomperfekta person.
Den medkännande Jenny bistår med lite bakgrund till de tittare som inte riktigt vet varför Stina råkat så illa ut att hon blivit ledsen:
”Du postade ett inlägg om Israels krigföring i Gaza… å det blev… eh… stora… ENORMA rubriker.
Inte ett ord om Stinas anklagelser mot Israels befolkning, eller om hennes spridande av de antisemitiska myter som florerat sedan tidig medeltid.
Stina snyftar förorättat, så som bara den finaste och renaste av kvinnor kan, och säger sedan lågmält med sänkt blick:
”Karaktärsmord…”
Nu tycks Jenny ha svårt att inte rusa fram till Stina och omfamna henne på nytt men hon lyckas lägga band på sina systerliga känslor och säger istället med mjukt, empatiskt tonfall:
”Det blev en riktig storm… du kunde inte gå ut!”
Stina nickar och gråter lite till. Sedan torkar hon tappert tårarna och börjar berätta om allt det fina, mjuka, mysiga och underbara som hon trots allt upplevt. Om godiskorgar och peppande vänner och jättejättemycket stöd från jättejättemånga människor som försäkrat henne att de minsann vet vad hon står för.
Och det vet hon själv också. Egentligen. Innerst inne. Hon är en rakryggad och fantastisk person, helt enkelt, och hon står upp för det som är rätt och riktigt.
”Jag kan inte ha varit på Instagram i tio år… där jag reagerar på orättvisor, det som skaver på flera plan, folk måste ju veta, liksom…” ler hon mellan tårarna och ser på Jenny i kvinnligt samförstånd.
Vad är det folk måste veta? Att en så kroppspositiv och härligt naturlig influerare som Stina bara tänker goda, fina tankar och därför står över all kritik hur bisarra tankegångar hon än luftar? Hon avslutar inte meningen men hennes självgodhet är plågsamt uppenbar. Stina Wollter är helt enkelt så god att hennes inre är ett enda stort, fluffigt, rosa moln.
Uppenbart är det också att hon huvudsakligen tycks röra sig i kretsar där det är acceptabelt att sprida antisemitiska konspirationsteorier. Endast folk som ser mellan fingrarna med sådant skulle ju komma på tanken att köpa godiskorgar till en människa som påstår att judar massakrerar sitt eget folk för att kunna stjäla andra folks organ.
Jenny frågar, inte utan beundran i rösten och åter med huvudet näpet på sned, hur det egentligen känns att vara så ”filterfri” som Stina. Och hur ska det bli nu? Kommer Stina verkligen att våga fortsätta vara så naken och ärlig efter allt hemskt hon drabbats av?
”Kommer du att våga vara dig själv igen?” frågar hon bekymrat.
Jo, slår Stina fast, och Jenny blir synbart lättad. Visst var det hemskt, det som hände, medger Stina – det var som att stå naken på ett torg – men inte kan hon vika sig för hot och hat och människors oförmåga att förstå hennes genuina godhet.
”Jag kommer å reagera när de e nåt som känns fel” försäkrar hon med darrande, men fast, röst.
Det verkar dock finnas mycket som inte känns fel för fina Stina. Den brutala och blodiga massakern på judar den 7 oktober, till exempel. Kidnappningarna av män, kvinnor, barn och spädbarn. De fasansfulla bilderna på den misshandlade och våldtagna Naama Levy, som paraderats runt i sina blodiga byxor av Hamas-män.
Varför skaver inte sådana vidrigheter i Stina Wollters fluffigt känsliga själ?
Den frågan, och många fler av samma slag, borde Jenny Alversjö ha ställt. Istället marknadsför hon beredvilligt och entusiastiskt Stina Wollter som en modig, sårbar och genomgod kvinna som blivit utsatt för en hatstorm utan egen förskyllan.
Foto: Skärmdump Morgonstudion, TV 4. Jenny & Stina kramas och myser.



