Denna bild visar hur vi nordbor och européer ser på oss själva och hur god vår självkänsla är. Frågan är om vi anser vår egen kultur vara överlägsen andras, vilket jag tolkar som hur stolt man är över den egna kulturen, och en del av resultaten sticker ut.

Jag tolkar bilden utifrån min egen förförståelse och vad som förvånar mig är Frankrike som jag trodde var mycket stoltare över sin kultur i relation till andras än vad siffrorna antyder. Liksom Irland som jag trodde hade mycket högre nationell självkänsla.

Vad som däremot inte överraskar är resultaten för Sverige, Norge, Finland och Danmark. Både Norge och Danmark var ockuperade av Nazisterna under andra världskriget, Finland angreps av Sovjetunionen 1939 i Finska vinterkriget. Sånt stärker nationskänslan för generationer framåt.

Sverige duckade kriget och tillät Nazisterna att transportera trupper genom landet och upprätthöll tyskarnas materielbehov till krigsindustrin. Detta är en starkt förenklad bild, den som vill skriva en historisk avhandling om andra världskriget får göra det på annan plats.

I Norge anser 58 procent att den egna kulturen är överlägsen andras. I Finland 49 respektive i Danmark 44 procent. Sverige landar föga förvånande på ynkliga 26 procent och jag har en teori om vad denna skillnad beror på.

Vi duckade kriget, men det är långt ifrån hela förklaringen. Vad många helt tycks ha glömt är att Sverige från mitten av 1800-talet fram till tidigt 1970-tal genomgick en helt exempellös utveckling. Från fattigdom och armod till ett av världens rikaste länder.

Svenska framstående innovatörer och uppfinnare angav riktningen, och den möjliggjordes genom den strävsamma gamla bondekulturen som anpassades i behövlig och växande grad och takt med industrialiseringen. Den homogena och strävsamma svenska befolkningen hade ett gemensamt mål; att få det bättre.

Även socialdemokraterna hade sin roll i vår välståndsutveckling, bland annat med devisen ”Gör din plikt, kräv din rätt!”, men det var absolut inte sossarna som skapade det svenska välståndet. Det var arbetarna.

Alltså det svenska folket med sin starka kultur främst präglad av att göra rätt för sig och inte ligga andra till last. Från början av nöden tvunget men senare kvarlevande som en rest från kärvare tider mot en bättre framtid.

Vi i den äldre generationen idag vet hur våra föräldrar hade det, de som föddes runt 1915 och framåt. Vi minns också vilket enormt uppsving även vi fick uppleva på 1950- och 60-talen. Vi var med och såg hur våra föräldrar kunde köpa egen bil, bygga villor och vi kunde ta studielån från 1965. Och därmed göra akademiska klassresor som tidigare varit helt omöjliga för oss och våra föräldrar.

Om detta vet de yngre generationerna mycket lite eller inget alls. De tar det svenska välståndet som för givet och för evigt garanterat.

Socialdemokraternas roll i den sociala utvecklingen kan inte negligeras, de genomförde många goda reformer från 1930-talet och framåt. Men i mitten av 1970-talet bestämde sig sossarna för att samhällsbygget i Sverige var genomfört och deras välfärdsmodell skulle därefter frälsa och rädda hela världen. Vilket också innebar att våra egna välfärdsförmåner därför gällde för absolut hela världens befolkning om de bara hade möjlighet att flytta hit.

Vilket de gjorde, särskilt från Mellanöstern och Afrika. Med samtliga politiska partiers hjälp. Vår befolkning ökade med närmare två miljoner bara mellan åren 2000-2020, främst från dessa regioner.

Samtidigt med ambitionerna att rädda hela världen och bli en humanitär stormakt påbörjades en omfattande socialistisk påverkansoperation. Den innebar att vi svenskar skulle förakta allt som den svenska kulturen stod för, den som alltså hade gjort oss rika. Nu skulle Sverige göras mångkulturellt och ingen fick protestera.

Vi skulle förakta oss själva och prisa andra helt främmande kulturer. Vi skulle stillatigande acceptera hur muslimer intog vårt land, började bygga moskéer och ställde allt fler krav på etnisk och religiös särbehandling. Plötsligt var alla vi svenskar strukturella rasister som borde veta bättre. Vi förväntades välkomna och prisa hederskultur, kvinnor i hijab, böneutrop och saker som separata badtider för kvinnor och män i våra simhallar.

Nu står vi där vi står. Endast 26 procent av svenskarna anser att den egna svenska kulturen är överlägsen andras.

Den svenska uppfattningen om den egna kulturen i relation till andra är värd att tänka på. Den vittnar om att den socialistiska påverkansoperationen om att förakta den egna svenska kulturen tycks ha varit väldigt framgångsrik.

(Bilden kommer från ett Instagramkonto, @mapistics, och jag har ingen information om hur resultaten är inhämtade. Men jag utgår från att de stämmer. Tack till Magnus van Beesel för bilden.)