Nu är det säkert flera år sedan jag senast tjatade om hur vårt samhälle är konstruerat. Jag tror tills vidare att detta tjat är ett viktigt tjat eftersom den som inte begriper sig själv är dömd att hjälplöst famla i tillvaron ungefär som den som vandrar runt i ett kolmörkt rum och försöker orientera sig med de utsträckta fingrarna. Som Shakespeare sa: ”Den varelse som ej sitt ursprung vördar får inget säkert fäste i sig själv”. Jag tror i alla fall att citatet har någon sorts relevans för det jag vill säga; i vilket fall som helst är det från Shakespeare vilket är en kvalitetsmarkör som bör imponera på vem som helst.

Vårt samhällsskick som av vissa kallas välfärdssamhället började inrättas på trettiotalet. Dess grundläggande idéer hade vi svenskar inte kommit på själva. I stället hade vi skickat iväg makarna Myrdal till USA för att där inhämta det modernaste tänkandet i sociala frågor. (Sverige var unikt funtat för att installera detta tänkande i våra samhälleliga institutioner ty de tidigare makthavarna – borgarklassen – lyckades till skillnad från förhållandena i USA aldrig riktigt överleva demokratins genombrott. På det viset fick vi inte bara en blandekonomi utan framför allt en blandpolitik där den socialdemokratiska majoriteten nog kunde men inte vågade härska medan den borgerliga minoriteten anammade den förlorarroll som den sedermera aldrig skulle frigöra sig från.)

Ganska snart utkristalliserades ett härskarskikt som var unikt för demokratin och tog form i Sverige tidigare än i andra länder, nämligen yrkespolitikerna. Dessa var inte i huvudsak representanter för något intresse som etablerat sig i det civila samhället – till exempel skogsägarna, fabrikörerna, skollärarna, ingenjörerna eller någon annan profession, utan bildade i stället en egen art vare sig de kallade sig socialdemokrater eller bondeförbundare. Dessa nya härskare behövde dels pengar för härskarskiktets finansiering, dels en ideologi för att legitimera sitt maktinnehav.

Pengarna kom från skattebetalarna. Det nya politikerväldet använde sin entydiga makt till att lägga beslag på en större del av BNP, tidvis uppemot 60 procent, än någon annan härskargrupp i hela världen. Eftersom världen vid det här laget slutat tro på Gud kunde det nya politikerväldet inte längre som forna tiders kungar legitimera sitt maktinnehav genom att hävda att det tillsatts till följd av gudomliga insatser. Politikernas uppgift blev inte att göra Guds vilja, utan att gå den fattiga och ofta lidande folkmajoritetens ärenden.

I denna unika allians av härskarskikt och en för det mesta ekonomiskt och socialt eftersatt röstmajoritet ligger politikerväldets speciella karaktär. Här skapas den svenska humanitära stormakten där folkmajoriteten utser politikerväldet till härskare mot ersättning i form av olika slags sociala reformer inom ramen för en ständigt expanderande välfärdsstat.

Dessa människor – välfärdsstatens härskare och dess klienter – styr gemensamt vårt land. Detta hindrar dock inte att ett stort antal inflytelserika grupper kommit att alliera sig med härskarna och klienterna, till exempel statstjänstemännen, journalisterna och övriga intellektuella (som sedan Gustav Vasas tid stått på statens sida), statsfinansierade påtryckargrupper såsom miljörörelsen och så vidare.

Politikerväldets klienter uppträder i flera olika former som har det gemensamt att de anser sig – och av andra anses – eftersatta och kränkta och därför rimligen har behov av någon sorts kompensation. Till exempel kan samer idag anses ha förtjänt någon sorts gottgörelse för att deras äldre släktingar för hundra år sedan erbjöds (och kanske tvingades) gå i svensk internatskola där deras skallar kanske mättes för att ge samtidens vetenskapsmän tillförlitlig överblick över olika folks skelett.

Välfärdsstatens insatser hade inte varit möjliga utan en speciell mentalitet bland skattebetalarna, nämligen dåligt samvete för alla oförrätter de riktat mot välfärdsklienterna och dessas förfäder. Varför skulle de betala för att tillfredsställa klienterna om de inte övertygats om att de hade en skuld? Varifrån denna skuld ursprungligen kom är oklart. Vi svenskar har sedan hundratals år genom kyrkans försorg straffats för arvssynd och andra religiösa illgärningar vilket antagligen gjort oss särskilt mottagliga för anklagelser om förtal och hån mot folk som gemenskapen bestämt att det av någon anledning är synd om.

Här bildas välfärdsstaten affärsidé som är att sälja syndaförlåtelse genom avlat. Genom pålagorna befrias skattebetalarna från en del av de straff som de troligen skulle drabbas av om de inte i förebyggande syfte erlade den tribut som krävdes som vederlag för de skymfer som välfärdsklienterna fått lida.