På senare år har jag haft en allt starkare känsla av att allt blir dyrare utan att någonting blir bättre. Till exempel bor frugan och jag i en villa som är väl utrustad med säkerhetsdetaljer från det välrenommerade säkerhetsföretaget Verisure. Tanken, som den presenterats för oss, är att brottsligheten lokalt ska kontrolleras med hjälp av oljud och larm, automatisk polisanmälan via Verisure, filminspelning och snabbutryckande vakter som tyvärr saknar både schäferhundar och baseballträn men säkert hade kunnat extrautrustas mot en rimlig avgift ty säkerhetsleverantören är mycket tjänstvillig.

Ibland tycker jag att det går för långt. Det händer att jag ringer till säkerhetsbolaget eftersom jag varken förstår den manuella eller den digitala instruktionsboken vilket gör att jag inte kan ändra larmtiderna på egen hand (och därför sedermera slutat ändra dem vilket nog gjort livet snäppet farligare men hellre det än att sitta i telefonkö och bli påmind om jag har plats 28 i kön och att Verisure gör allt företaget förmår för att min väntan ska bli så behaglig som möjligt varefter det släpps på musik som omöjliggör arbete och tidningsläsning med mera).

När en kund ringer till bolaget inkopplas en särskild säkerhetsrutin för att säkerställa att kunden är en bona fide kund. Bolaget begär därför legitimation och jag uppger ett på förhand fastställt kodord. Det går att begripa. Men sedan begärs det att jag ska be Verisure legitimera sig själv med ett kodord som bara jag och företaget känner till. Förståru? Bolaget vill att jag tryggt ska veta att det är bolaget som till slut svarar efter nästan 30 platsförflyttningar i det telefontekniska kosmos. Vem annars än Verisure skulle svara när jag ringt till Verisure? Varje gång en levande röst uppträder tar jag upp saken till en seriös diskussion. Det slutar alltid med ett nervöst skratt från bolagets sida så till slut lämnar jag frågan obesvarad.

Jag förstår att Verisure måste tjäna pengar och efter att antal år har jag insett hur det går till. Det sker genom en kombination av teknisk utveckling, till exempel en övergång från System G2 till System G4 och en därmed sammanhängande prishöjning.

Det visar sig att systemskiftet är obligatoriskt. Visserligen kan jag hålla kvar vid System G2 men då kommer övrig apparatur att sluta fungera vid nästa års planerade omprogrammering. Jag slipper alltså inte ifrån prishöjningen. Innebär teknikskiftet någon förbättring för mig? frågar jag en installatör. Nej, svarar installatören efter en kort och tankeskärpande huvudrunkning. Tja, föralldel, de nya sensorerna ska vara bättre på att fånga upp lättare fönsterskakningar.

Då känns det som om jag kommit en ny sorts kapitalism på spåren. Den fungerar så här: 1. Världen börjar tillverka en pryl, till exempel en halvledare, på ett nytt sätt. Alla tillverkar måste göra på samma vis ty annars fungerar inte deras supply chains vilket sabbar din nya hybridbil och gör att du saknar den gamla bensinholken. 2. Du har inget val vilket uppenbarar sig när du får räkningen som redan från början för din information upplyser om alternativet indrivning och utmätning.

Sammanfattningsvis har det blivit dyrare men inte bättre. Man kan också kalla det för en inkomstöverföring från kund till leverantör. Alla parter sitter ofrånkomligen fast in denna väv.

Multiplicera nu Verisure några hundratusen gånger så får du bilindustrin som numera på grund av halvledarna och försörjningskedjorna bara består av två sorter, bensindrivna och elektriska. Bortser från några kinesiska märken går alla de elektriska med förlust. Den ska du betala med någon sorts miljöskatt eller andra subventioner som fordonsindustrin enats om i syfte att garantera sina intäkter.