Hamasdemonstrationer i svenska städer och Hamasanhängare i S-toppen. Antiisraelisk propaganda i skattefinansierade public service. 2023 blev året som då antisemitismen blommade ut i full blom och förenade människor från vänster till höger.

Det kom knappast som en chock när Ledarsidorna avslöjade att de propalestinska demonstrationerna på svenska gator varit koordinerade av Hamas själva. Däremot ska jag erkänna att jag till en början blev lite förvånad över att alla dessa horder av propalestinier kunde gå man ur huse och fira massakern på 1200 judar utan att det blev några som helst konsekvenser. Jag insåg dock snabbt att Sverige är Sverige. Propalestinier har länge haft en värdegrundsgräddfil där de får uttrycka hur mycket hat och hot som helst och ändå ha main stream-medierna med sig.

Det som däremot chockat mig är hur utbredd antisemitismen är bland etniska svenskar. Det äcklar mig storligen, något som jag skrev om här för en tid sedan, under rubriken Antisemitismen förenar från vänster till höger.

Nu när 2023 går mot sitt slut känner jag faktiskt en viss lättnad. Jag tycker alltid att livet ter sig lite ljusare på andra sidan nyårsafton, och inte bara för att dagarna börjar bli längre. Det är som om naturen redan nu börjar ställa om inför våren, snö och minusgrader till trots.

Med åldern har jag dock lärt mig att inte ha några större förväntningar ens på ett nytt år, framför allt inte när det gäller politiken. Magdalena Andersson kommer att fortsätta ljuga och slingra sig, malliga morgontidningen kommer att fortsätta försöka utmåla Tidöpartierna som demokratifientliga och public service kommer sannolikt att hårdvinkla sina nyheter ännu mer än tidigare. Alla reformer som regeringen försöker genomföra – och som skulle vara till gagn för hela samhället – kommer att mötas med kritik, kritik och åter kritik eftersom journalistkåren i påfallande hög grad sitter i vänsterpartiernas knä och dessutom finner någon sorts förnöjelse i att alltid vara emot det som gemene man är för. Och antisemitismen kommer att fortsätta kasta sin mörka skugga över Sverige.

Trots det tror jag på framtiden. Det finns så mycket klokskap och så mycket gott i människor att det mörka inte kan vara för evigt. Genom åren – inte minst under de år jag har skrivit här på Det Goda Samhället – har jag lärt känna en rad fantastiska människor så hur skulle jag kunna tappa allt hopp? Men det kommer sannolikt att bli värre innan det en dag vänder.

För egen del har jag haft ett riktigt bra år. Det började visserligen med sjukdom men idag, på årets sista dag, kan jag konstatera att jag känner mig 20 år yngre än för ett år sedan och sådant får man vara tacksam för. Tacksam är jag också för att mitt hem åter förgylls av hund, närmare bestämt två. Efter att vi miste vår Märta i våras sjönk vi ner i djup sorg men som genom ett mirakel fick vi veta att två små syskon behövde ett nytt hem och på sommaren flyttade de hem till oss. Idag, på nyårsafton, fyller de två år så det blir dubbelt festligt.

Jag önskar er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Vi ses på barrikaderna 2024!