Statsradion rapporterar om att allvarliga fall av misshandel som sker på SiS-hemmen, av intagna mot andra intagna, inte alltid polisanmäls på grund av sekretesslagstiftningen.

Jag tänkte först att SiS-hemmen gjort en felaktig tolkning av lagen, men det visar sig att allt har skötts lagenligt och korrekt.

En 17-årig kallblodig mördare, som ”vårdas” tre eller maximalt fyra år, för brott som för en vuxen skulle inneburit livstid, skyddas alltså av sekretessen som gäller på Sis-hemmen. Hans uppgifter får inte röjas till utomstående då det kan vara ”till men för den intagne”.

En polisanmälan för grov misshandel mot en annan ung person på institutionen anses alltså vara till men för den som utfört misshandeln. Det finns undantag från denna sekretessregel och var gränserna går framgår av reportagen.

Som socionom vet jag att våra strikta sekretesslagar för socialtjänsten i många avseenden är fullkomligt absurda. De strider ofta mot allt vad sunt förnuft heter och skyddar i praktiken brottslingar och lagöverträdare, till exempel gentemot folkbokföringslagen, vars integritet till varje pris ska skyddas.

P1 Morgon har gjort två bra reportage om saken:

”Flera våldsamma fall av misshandel mellan ungdomar inne på Statens institutionsstyrelses, Sis, ungdomshem har inte polisanmälts, det visar en granskning som Ekot har gjort.

Polis och åklagare säger till Ekot att ungdomarna utnyttjas av gängkriminella inne på Sis. Enligt Sis kan de inte polisanmäla för att förövarna skyddas av sekretesslagstiftningen.”

I det andra reportaget handlar det om tystnadskulturen på SiS-hemmen när polisen, mot förmodan, blivit inkopplad:

”Ungdomar som har blivit misshandlade inne på SiS-ungdomshem vågar inte berätta om misshandeln för polisen och det finns också exempel på personal som inte vågar vittna. Att personal inte vågar vittna är ett allvarligt problem tycker flera experter som Ekot har intervjuat.

Vår reporter Johanna Sjövall har besökt ungdomshemmet Tysslinge i Södertälje där nästan alla ungdomar har en gängkriminell bakgrund.”

Det är bra och skrämmande reportage. Min egen slutsats blir att SiS-hemmen inte bara fungerar som perfekta sambandscentraler, där gängledarna på utsidan är fria att via mobiltelefoner och paddor utdela nya morduppdrag till de intagna. Vilka efter att de fått ett nytt uppdrag obekymrat kan knalla ut från vårdhemmet. Eller fritas under mer eller mindre spektakulära former vid exempelvis läkar- och tandvårdsbesök.

SiS-hemmen fungerar dessutom som en frizon där de våldsamma gänguppgörelserna kan fortsätta innanför vårdinstitutionens väggar, skyddade från all polisiär inblandning genom paragraferna i sekretesslagen. Man kan kalla fenomenet ”grov gängbrottslighet och våldsutövning under strikt sekretess”.

Vår brottslagstiftning, särskilt för unga, och de påföljder de döms till för så grova brott som planerade mord, tortyr och rena avrättningar kan liknas vid ett skämt, för att uttrycka det milt.

Men detta, att det gränslösa gängvåldet fritt kan utövas på de institutioner som är avsedda att vårda förövarna bort från brottets bana, överträffar faktiskt allt jag kunnat föreställa mig i mina vildaste och mörkaste fantasier.

Det är bara att konstatera att vårt samhälle står i princip helt lamslaget och utan rättsliga medel att komma till rätta med avarterna vi ser idag. Det är också därför som denna typ av brottslighet hela tiden ökar.

De unga gängkriminella, och deras ledare, vet självfallet att det i praktiken är de som styr.