Uttrycket Sol-och-vårande härstammar från en bekantskapsannons som 1916 sattes in av en man, Karl Vesterberg, med signaturen ”Sol och vår”. Hans signatur kom att bli en synonym till kärleksbedrägeri. 

Jag vill påstå att vi numera har olika former av elbedrägerier. Här följer ett exempel. Många som investerat i solpaneler och elbilar kan hålla sig för skratt.  

Det var en söndag eftermiddag, sensommar. Halvt improviserat hade några släktingar träffats på en eftermiddagsfika. Solen strålade över Östgötaslätten och släktingens uteplats. Solen lyser förstås inte riktigt med full kraft i Augusti, men bra ändå vid vackert väder. På taket sitter två sjok av solpaneler. Vi blev nyfikna, hustrun och jag. På husgaveln finns två elmätare som anger elproduktionen momentant i respektive sektion. Den ena visade runt 2500 watt, vilket alltså i den stund vi stod där var den effekt som levererades till elnätet. Den andra visade just ingenting, den bläddrade planlöst från noll upp och sedan ner igen. 

– Något är trasigt, förklarade släktningen. 

Vi undrade om reparation var på gång. 

– De har varit här men inte kunnat fixa. 

Släktingen ryckte på axlarna och menade att det inte spelade så stor roll eftersom det ändå gav så lite. Vi häpnade och invände att han borde kunna leverera dubbelt så mycket, två gånger 2500 watt till nätet. Och nog borde det finnas någon form av garanti på grejerna? 

Siffror började nämnas. Panelerna kostade dryg 200 000 kronor. Efter bidrag från staten blev hans faktiska kostnad strax under 200 000 kronor. Återbetalningstiden hade uppgetts till mellan fem och tio år – den tid då panelerna skulle betala sig själva. Därefter skulle det bli ren vinst i hushållet. 

Men det handlar snarare om tjugo år eller betydligt mer än tjugo år, konstaterade släktingen uppgivet. Den nuvarande räntenivån kan innebära att skulden för panelerna växer från år till år för alla som lånat till köpet. Ingen kan säkert sia om vare sig räntenivåer eller elpriser i framtiden. 

Vi summerade intrycken. Elen är alltför billig när släktingen kan leverera. I den stund vi stirrade på elmätarna handlade det om en tioöring eller två per kilowattimme. När han skulle kunna få bra betalt, från november till mars, skiner solen så sparsamt att det i praktiken inte blir någon watt alls att leverera till elnätet.  

I våras, en kall och tidvis solig vår, då ramlade det in en slant. Men ändå, grejerna ger i praktiken inget när alla behöver det som mest, sammanfattade han. 

Hustrun frågade om lagring, om att lagra el.  Släktingen pekade med ett snett leende på sin elbil som stod och laddade vid garaget. Dess batterier sög i sig några billiga kilowattimmar, teoretiskt sett från egenproducerad el. Släktingen sålde lite billig el till nätet och köpte tillbaka nästan lika billig el från nätet.  

Å andra sidan, sa han, skulle han kunna köpa billig el från nätet utan att själv leverera och utan att ha investerat en vacker slant i panelerna. Lagring av el i bilens batterier är en sak, att tänka på säsongsvis lagring av el för hushållet är något helt annat. Det skulle inte räcka att fylla garaget med batterier, menade han. Kostnaden skulle bli ett antal miljoner och ändå inte räcka för att ge el fram tills höstlöven börjat falla. 

– Hur kunde det bli så här? undrade vi. Släktingen ryckte återigen på axlarna och sa att kalkylerna såg annorlunda ut vid köptillfället. Han är civilingenjör, kan både räkna och tänka. Ändå blev det så här galet. Han förespeglades mer betalt på sommaren för elen och på övrig tid skulle det finnas rimligt prissatt el att köpa. Det var vad myndigheter och försäljare av solpaneler bedyrade. Men så har det inte blivit. Senaste vintern fick han betala dyrt för elen, precis som de flesta av oss. Han muttrade något nedsättande om avveckling av kärnkraften med ännu ett ansträngt leende. Dessutom var det hans fru som varit pådrivande, förstod vi. Hon var och är den klimatoroliga i hushållet. 

Släktingen nickade söderut och pratade om den olust han kände inför tyskarnas ännu mer verklighetsfrämmande energipolitik. De hade just stängt sitt sista kärnkraftverk, vilket han menade kommer påverka oss i Sverige. Elsystemen är sammanlänkade. Vi har redan en egen energikris i Sverige, men deras kris kommer förvärra vår. De kommer att vara villiga att betala dyrt för elen, och då åker även våra elpriser upp. 

– Tyskarna bygger i och för sig ut kolkraften för fullt, men det kommer bli kärvt för många i vinter, spådde han.  

Nu i november bekräftar han att ingen el levereras från hans paneler. Det kommer väl igång i vår när solen tittar fram över trädtopparna, menar han. 

Grön energipolitik kommer ge oss svarta moln av sot. Det skulle ju bli så bra. Den här släktingen historia är en autentisk illustration av det politiska önsketänkande och den tafatthet som tycks behärska hela energifrågan  

Löften om framtida lyckoriken upplöses ofta i tomma intet. Och det utan att någon beslutsfattare någonsin tycks drabbas av efterklokhet. 

Urban Hagman är skribent, flanör och fri forskare inom Life-Style Design (pensionär). Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Bred akademisk inkompetens, blev fil kand och fil mag i behagligt tempo. Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner.