Ändrat allt, och i grunden. Jag har alltid haft en ospecifik ambition att skriva saker som på något vis ska publiceras för att andra människor ska läsa. Det kanske vittnar om någon sorts exhibitionism från min sida men nu är det här inte en psykologisk text utan en sociologisk. Vi kan vara ganska säkra på att mina erfarenheter drabbar även andra, och desto strängare ju mer specifika deras litterära ambitioner råkar vara. (Den skribent som koncentrerar sig på sonetter och inte kan tänka sig att avvika en tum från den ambitionen får mycket svårare att överleva i en post-akademisk litterär värld där den som kan ta ett tillfälligt gig som författare av recept för småkakor har trumf på hand och kan kanske snart komma tillbaka till den rimmande versens värld. Det kallas för flexibilitet och är ganska obehagligt för många.)

Det här var före de sociala mediernas ankomst till opinionsbildningen, debatten och det opersonliga meningsutbytet. Ett helt samhälle hade utvecklats där med sina egna normer och uppfattningar som de medverkande för det mesta inte påverkade individuellt utan endast som ledamöter av ett kollektiv som gemensamt formar sitt tänkande ungefär som bin i en kupa, det vill säga med ett surrande och ett burrande och ömsesidig ryggmassage. Det gick bra för många och sämre för andra. Till och med han med sonetterna kunde i turliga fall försörja sig inom detta system.

Här anfaller så plötsligt de sociala medierna på bred front. Nu släpper alla kvalitetskrav annat än dem som fortfarande lite förnämt upprätthålls – nästan uteslutande med hjälp av statsbidrag – av det gamla systemets överlevande härskare. Anfallet är vildsint effektivt vilket en sådan som jag kunde upptäcka på honoraren. Det kostade nästan ingenting att använda sociala medier och därför skulle jag som skribent nästan inte ha något arvode. Det kostade inget att lägga ut texter vilket gjorde att nätet proppades fullt med kommentarer av folk som aldrig tidigare skrivit insändare och inte hade hyfs nog att undvika ”hat och hot” vilket blev de mer privilegierades nedlåtande sammanfattande omdöme om plebejernas inträde på scenen.

De sociala medierna demokratiserade det skrivna ordet i bemärkelsen att göra det tillgängligt utan kostnad för envar. Vem som helst kan skriva vad som helst (och för det mesta inte få något betalt). Men i närheten av denna ibland bildade demokratiska värld med tillträde för alla, ibland vulgära och skrikiga värld (som ofta administreras av statsmedia för nio miljarder kronor om året) så finns en annan, mindre tydlig, nära ansluten värld som främst manifesterar sig i företagsaffärer och dito bedrägerier till hisnande belopp och tydligast framträder på tidningarnas affärssidor, en värld som verkar ha uppstått tillsammans med sociala media och som ägnar sig åt att för vissa, dock ej för mig, skapa obegripliga förmögenheter.

Men de sociala medierna, och det är jag djupt tacksam för, har utan särskilda kostnader för mig öppnat ett nytt universum av kunskap och insikter som tidigare var reserverade för kunniga professorer som inte hade några likar att prata med men nu på grund av förbättrad bandbredd kan tala med sådana som du och jag.