Om man googlar på frågan vilken generation det var som startade välfärdsstaten då kommer – åtminstone om man googlar på engelska, ty den moderna besattheten att tillskriva olika generationer olika egenskaper och värderingar är där särskilt stark; har du inte märkt hur amerikanerna tjatar om Baby Boomers, min generation född efter andra världskriget; Generation X, nästa femtonårskohort; Millennials, ytterligare 20 årskullar och sedan Generation X (numera omdöpt till Generation Tesla), alla alltså med egna namn som om de hade varit höststormar? – så kommer man fram till att det största ansvaret faller på oss Baby Boomers.

Jag är inte medveten om att någon generation så målmedvetet har satt sin prägel på den framväxande samtiden. Perioden kallades Rekordåren (och var verkligen rekordår i bemärkelsen att Sverige fick åtnjuta årtionden av tillväxt på mer än fem procent om året). Vi Baby Boomers gick på universitet och införde ett nytt tänkande efter vårt beläte, ett tänkande som gradvis erövrade den svenska kulturen och numera, efter amerikansk förebild, har förvandlats Full Woke eller Politiskt Korrekt av första graden.

När vi står så här med ett facit över perioden kan vi konstatera att det inte blev särskilt bra. Titta bara på brottsstatistiken. Vad hände med tryggheten som var så massiv att man inte ens reflekterade över att inte alltid behöva låsa villalåset, åtminstone inte med sjutillhållare. Kan det verkligen ha varit vi Baby Boomers som utvecklat det nya idépaketet eller var det en scen hämtad ur Tage Danielssons och Hans Alfredsons ”Släpp fångarna loss, det är vår!”? Revyn var ett generationsdrama med budskapet att samhället ska anpassas efter de svagas önskemål och behov. Den gjorde några år senare brottsturnéer i USA efter att ha döpt om sig till Black Lives Matter och skaffat sig skjutvapen.

Kan verkligen jag i egenskap av svensk Baby Boomer tillsammans med mina generationskamrater ha något ansvar för detta ganska storslagna debacle? Vid första påseende verkar idén befängd men när man överväger alternativa skyldiga såsom globalisterna och andra internationella konspirationer – till exempel Olof Palme och läkemedelsindustrin som genom att uppfinna p-pillret lärde de unga kvinnorna att de inte hade något för att lyda sina mammor – kan det lätt hända att man öppnar sig till och med för en så bisarr idé om att man själv kunde ha en del av ansvaret.

Vi har byggt ett monument över oss som kanske inte alltid gör oss särskilt stolta.