Jag befinner mig just nu i Mombasa, Kenya. Eftersom jag är vit är jag inte som alla andra. De vita kallas “mzungu”. Det spelar ingen roll vilket land du kommer ifrån, vilken kultur eller religion du har. Din vita hudfärg bestämmer vem du är.

I Sverige får jag ofta frågan “Varifrån kommer du?” eftersom jag är ganska mörk. Vissa tror att jag kommer från forna Jugoslavien, andra från Turkiet. Det vill säga jag är någon slags “blatte”.

Men här i Kenya tror de flesta att jag kommer från “America” och pratar engelska. Av alla vita länder är Amerika och England de kändaste och mest omtyckta.

Jag pratar dock swahili. Minst lika bra som kenyanerna, ibland bättre. Därför får jag frågan: “Hur kan du prata swahili?” En vit man som pratar swahili är något märkligt. Det är inte normalt.

Somalier, araber och indier och andra “bruna” som kommer utifrån möts inte av förvåning när de pratar swahili. Det är ingen som undrar hur eller varför.

Föreställ er att mörkhyade personer i Sverige, varenda gång de öppnar munnen, skulle mötas med förvåning och frågor om hur det kommer sig att de kan tala svenskarnas, de vitas språk.

Föreställ er att barnen skulle peka och ropa: “Titta, mamma! Den där afrikanen kan tala vårt språk!”

Här i Kenya ser folk swahili som de mörkhyades, de bruna och svartas, språk och engelska som de vitas språk. Att många vita nationer talar franska, tyska eller ryska tänker man inte på.

En “mzungu”, en vit man, är på ett visst sätt. En “mzungu” har till exempel mer pengar än svarta människor. Det är det viktigaste. Men han är också välutbildad, renlig och hederlig. 

Bilden av vita människor i Kenya kommer från tiden då landet var en brittisk koloni. Så när kenyaner talar om vita, om “wazungu” (plural av “mzungu”) talar de egentligen om brittiska kolonialtjänstemän. 

Det var inte ju slöddret från England som kom till Kenya för att sköta kolonin. 

Om du är vit i Kenya anstränger sig folk att vara extra artiga och hälsa med: “How are you, sir?”

Det är ganska lustigt. Jag har sett polska arbetare i Kenya, som inte ens kan engelska, bli hälsade på med “How are you, sir?”

De blir behandlade underdånigt av kenyaner som ofta är betydligt mer välutbildade än de själva. Och ibland också har de bättre ställt.

Jag får ibland intrycket att vissa kenyaner blir lite besvikna när man pratar swahili. Det är som att de hade sett fram emot att få träffa en riktig “mzungu”, en sådan där proper engelsk gentleman från tiden före självständigheten.

Dagens vita som besöker Kenya har svårt att leva upp till den seglivade idealbild som bildades under kolonialtiden.

BILD: Kolonial arkitektur i Mombasa, Treasury Square.