Som vit man i mogen ålder har jag sedan barnsben fått lära mig att jag tillhör en förtryckargrupp ty så har samhället beskrivits ungefär sedan andra världskriget. Det ligger mycket i det eftersom den vite mannen ungefär så länge med något slags fog kunde betraktas som ett slags härskare. Kvinnor, barn och färgade personer hade i allmänhet – nästan utan undantag – sämre lön och ställning i samhället.

Ibland kan nog den vite mannens fördelaktiga existens ha berott på att han lyckades förtrycka andra människor. Visst hade han till helt nyligen skeppat slavar från Afrika över Atlanten till plantager i Amerika. Visst underkuvade han ursprungsbefolkningarna i sina kolonier. Visst hände det att han slog sin fru.

Men att resonera med dem som inte är vita män huruvida det var de vita männens styrka och hänsynslöshet som i alla stycken gav dem fördelar framför kvinnor och svarta är som att hamna i en gyttjebrottning. Även om det fanns män som var kräk blir det fel att försöka förklara alla statusskillnader på den vägen. En del kvinnor var satmaror i klass med sina uslingar till män. Men när det blev krig vad det grabbarna som skickades i döden. Kvinnor hade sina könsbundna fördelar. Till exempel fick de tillsammans med barnen gå först i livbåtarna när skeppet sjönk (om inte sådana hövligheter av genusvetare bevisas vara myter). Karlarna hade huvudansvaret för familjens försörjning (även om han då och då söp upp lönen så fort han fått betalt).

Trots att jag förväntar mig en del mothugg vill jag med detta säga att den vite mannens på det hela taget högre status inte alltid eller ens i huvudsak berodde på att hans skamlighet och onda natur var värre än andras. Samhällena såg ut som de såg ut. Slavarna som skickades till Amerika hade fångats och sålts av svarta högstatusmän innan de vita kom med i bilden.

Men det kom som sagt en period med början någonstans kring andra världskriget när den moderna berättelsen om den vite mannen tog form. Den berättelsen var att han nått sina framgångar genom mygel och orättvisa. Den ena gruppen efter den andra började omdefiniera den vite mannen. Från att ha varit en patron, beskyddare och i defaultläget en rätt snäll och trots allt hygglig prick så förvandlades han på några årtionden till en översittare och despot.

Det började med att de vita kvinnorna omvärderade sina män. Männen hade inte behandlat kvinnorna med respekt och efter förtjänst utan förtryckt dem. Läs Ibsens pjäs Ett Dockhem där detta manus började formuleras och sedan skickas ut i miljontals nya varianter till en värld av kvinnor som fick hjälp att öppna sina ögon och – med diskmaskinens hjälp för all del – fick hjälp att flytta fram sina positioner in på männens domäner.

Hundratals andra grupperingar började i de vita kvinnornas efterföljd förklara sig minst lika hunsade och illa behandlade som dessa och därför i behov av kompensation på de vita männens bekostnad: ursprungsbefolkningar, fattiga, lågbegåvade, samer, samer som dessutom var dyslektiker, homosexuella, dysforiska homosexuella, könsbytare vars hus brunnit ner, kortvuxna och så vidare.

Detta är den nu gällande berättelsen om den vite mannen. Han anses fortfarande orättvis och nedlåtande mot alla andra kategorier av människor och han förtjänar därför fortfarande all den skuld och skam som pådyvlas honom av hans offer.

Men den skymf som den vite mannen numera av samtidskulturen tvingas bära beror inte på hans begångna synder så som samtidsberättelsen vill beskriva det hela utan på hans eftergivenhet. Fråga honom så ska du snart få höra honom uttrycka sitt dåliga samvete. Samhället har i mer än ett halvt sekel sagt åt honom att han ska skämmas och nu har han tagit budskapet ad notam och skäms utan att riktigt veta varför. Öppna vilken dagstidning som helst så väller skildringarna fram om hur den vite mannen – köttätaren, bilföraren, flygplansåkaren, våldtäktsmannen – missbrukar sin orättvist uppnådda makt.

Den vite mannens dåliga samvete är den rikaste jord där den late och ansvarslöse först sätter sin plog eftersom han vet att han där för det mesta får riklig ersättning utan att behöva anstränga sig. Allt beror på att den vite mannen har lite mer pengar de andra. Det är lättare att försörja sig på den rikes samvetsförebråelser än på den fattiges.