Många politiker har en viss förkärlek för att förklara allt som vi inte ska ha:

”Vi ska inte ha barn som mördar barn, gängskjutningar på gatorna, otrygghet i skolan, barn och unga som inte törs gå ut på kvällarna, hedersförtryck av kvinnor, utanförskapsområden och människor som står utanför arbetsmarknaden!”. Det är bara att fylla på, i all oändlighet.

Kruxet är bara att allt som de räknar upp är sånt som vi redan har och lever med, sedan många år. Vilket är resultatet av politikernas egen politik. Men sånt ska vi alltså inte ha. Det blir lite svårt att få ihop det, i alla fall för mig.

Senast ut i raden är Magdalena Andersson som i DN 18 september förklarar att ”Vi ska inte bo i etniska enklaver i Sverige!”. Ja, det är åtminstone något som hon kan ändra på direkt, för egen del. Genom att flytta från sin villa i Nacka med maken till en fyra i Fisksätra.

Tidigare har hon även slagit fast att ”Vi ska inte ha några Somalitowns i Sverige!”. Det låter ju jättebra. Men jag kan berätta att redan 2001, när jag började jobba på Nacka socialtjänsts lokalkontor ute i Fisksätra, så var området en utpräglad Somalitown.

Vilket ju inte behöver innebära någon nackdel för Andersson när hon flyttar dit. Då kan hon bo granne med sin svarta städhjälp, vilket kommer att underlätta betydligt i Anderssons stressiga och ansvarstyngda yrkesutövning. Skulle det behövas kan hon säkert få till militärbevakning även där, vilket skulle innebära ett rejält lyft för det nedslitna miljonprogramsområdet.

Anders Ygeman, som ingår i Anderssons närmsta krets, är en riktig strateg. När han tänker till kan det låta så här, enligt DN:

– Jag tror att det är dåligt att ha områden där majoriteten har utomnordiskt ursprung.

Se där, ja! Men jag tror att han missat lite när det gäller geografin och olika befolkningsgruppers ursprung. Själv är jag övertygad om att det går alldeles utmärkt att ha områden där majoriteten består av tyskar, engelsmän och schweizare.

Men han kanske egentligen menade utomeuropeiskt ursprung, fast det vågade han inte säga. Då blir det ju något helt annat. Men inte ens där är jag beredd att ge honom rätt, om vi pratar om människor som flyttat hit från Mellanöstern och Afrika. Från länder med en kultur som är helt inkompatibel med vår.

Själv är jag stenhårt för segregation. Så mycket segregation som möjligt, faktiskt. Vilket jag tror att de också är. För det kan ju inte vara bara en slump som avgjort att jag bor i ett litet, lugnt och tryggt område och de i Nackas villakvarter respektive i en bostadsrätt i Årsta.

Någon gång har de, liksom jag, gjort ett mycket medvetet och aktivt val. Och då valt bort både Fisksätra, Rinkeby, Skogås och Hallunda. Så när de pratar om att vi inte ska bo segregerat så gäller det naturligtvis inte dem själva. Det gäller andra.

Det gäller oftast resurssvaga människor som borde kunna tåla lite mer mångkulturell uppblandning. Som det visserligen inte går att tvångsförflytta, tyvärr, men som åtminstone borde välkomna bussning av missanpassade utanförskapsbarn till sina egna barns skolor. Eller acceptera fler sociala lägenheter i sitt område. Som i Limhamns sjöstad i Malmö, som nu kallas Rosengård by the sea.

Politiker som Andersson och Ygeman kan drömma vidare och fortsätta att uttala magiska trollformler och besvärjelser i form av tomma och helt innehållslösa uttalanden. Men det är inte ett effektivt sätt att bedriva politik. Lika lite som det förändrar den förskräckande verklighet som de själva varit med och skapat.