En av Europas mäktigaste kvinnor just nu är den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson, med ansvar för inrikes frågor. I maj 2022 presenterade hon ett lagförslag, populärt kallat ”Chat control 2.0”, som innebär att all privat kommunikation på nätet ska kunna scannas av nationella myndigheter med det uttalade syftet att avslöja sexbrott mot barn. Inom kort kommer förslaget att behandlas i EU-parlamentet. 

För över ett år sen varnade bredbandsleverantören Bahnhof för att ”Chat control 2.0” kommer att bli det mest omfattande massövervakningssystem världen skådat. Långt mer genomgripande än det Stasi byggde upp i forna DDR.  

Till och med EU:s egna experter är kritiska. Bland annat strider förslaget mot Europakonventionens artikel 8.19: 

”Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens” 

Och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 12: 

”Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens.” 

Och slutligen mot Barnkonventionen, artikel 16: 

”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens 

Alternativa media har också sågat förslaget, liksom Svt, DN, GP, Aftonbladet och Expressen. För en gångs skull verkar alla överens. Så vad handlar det då om, mera i detalj? 

Idag finns flera krypterade kommunikationstjänster på marknaden, såsom Signal eller WhatsUp, där användare kan lita på att meddelanden inte hackas, tjuvläses eller övervakas av myndigheter. Från den analoga världen kan vi jämföra med ett igenklistrat kuvert. Krypteringen är viktig för visselblåsare och journalister som vill skydda sina källor, men också för privatpersoner som månar om sin integritet. Vad Ylva Johansson vill göra är att öppna en ”bakdörr” till krypterade filer, så de kan läsas ”i alla fall”. Ungefär som när Stasi ångade upp kuvert för att ta del av privat korrespondens. 

Ylva Johansson försvarar ingreppet med att det bara handlar om att klämma åt pedofiler. Vad kan vara viktigare än det? Vad hon inte verkar förstå är att blotta existensen av en ”bakdörr” gör krypteringen meningslös. En bakdörr som används för att beivra sexbrott, kan lika gärna användas för att spåra dissidenter, snoka upp vaccinmotståndare eller föra register över HBTQ-personer. Den kan till och med användas för att grooma barn. Allt beror på vem som håller i spakarna. Även om alla EU:s regeringar är pålitliga, är det bara en tidsfråga innan en dylik säkerhetslucka ”hackas” och utnyttjas av främmande säkerhetstjänster, datavirus eller kriminella. Luckrar man upp krypteringsfunktionen blir hela internet otryggare. 

Ju mer man sätter sig in i problemet, desto mer inser man hur tekniskt komplex frågan är. Därför är det lite underligt att just Ylva Johansson (som på den akademiska skalan bara är mattelärare) fick uppdraget. I den här podden debatterar hon med IT-expert Karl Emil Nikka och mot slutet av samtalet får man intrycket att hon knappt förstår sitt eget lagförslag. Till exempel verkar hon tro att tekniken bara scannar filer med misstänkt barnpornografi, men lämnar alla övriga bilder och dokument ”oscannade”. 

Som luttrad konspirationsteoretiker misstänker jag förstås en begraven hund. Precis som partitopparna i forna DDR ville ha maximal kontroll över medborgarna, vill topparna inom EU detsamma. För att slippa tala om teknikaliteter, kan det vara praktiskt att frågan drivs av någon utan djupgående IT-kunskaper, men med ett stort hjärta för sexuellt utsatta barn. Enligt Karl Emil Nikka har det i grunden aldrig handlat om barnen. Istället vill man skapa ett övervakningssystem, som när det väl är på plats är omöjligt att bli av med. 

En annan begraven hund hittade jag i nättidningen BalkanInsight (tipstack till Henrik Alexandersson). En lång artikel ägnas åt Ylva Johanssons och Ursula von der Leyens nära samarbete med stiftelsen Thorn, och dess grundare Hollywoodstjärnan Ashton Kutcher (bilden) – kanske mest känd för huvudrollen i filmen Jobs. Thorn är en av många lobbyister i Bryssel som presenterar sig som välgörenhetsorganisationer, men agerar som kommersiella företag. I Thorns fall handlar det om egenproducerad programvara och AI-driven scanningsteknik. Kutcher inledde sitt samarbete med Von der Leyen redan 2020, och har varit direkt inblandad i marknadsföringen och planeringen av ”Chat control 2.0”. Till exempel lär han vara upphovet till idén att man kan scanna krypterade filer utan att störa krypteringen. Teknikjätten Apple hävdar dock att AI-driven scanningsteknik alltid undergräver användarens integritet och skapar sårbarheter i systemet. Hur det än är med den saken, är kontraktet på den mjukvara som behövs för att rulla ut ”Chat control 2.0” värt hundratals miljoner dollar. Risken för korruption är knappast försumbar.  

Särskilt inte sedan Eva Kaili, tidigare vice talman och en av EU’s främsta språkrör för Thorns IT-lösning, fällts i den så kallade Qatarhärvan. Bara några veckor tidigare hade hon stått värd för ett livesänt toppmöte med Johansson och Kutcher som nyckeltalare.     

Ytterligare ett avbräck skedde i mitten av september, då Ashton Kutcher själv tvingades lämna sin styrelsepost i Thorn. Detta sedan det framkommit att han i brev till en domare försökt påverka en rättsprocess, till förmån för en vän och skådespelarkollega som dömts för våldtäkt. Mina värsta fördomar om Hollywood ser ut att besannas. 

Men slaget om ”Chat control 2.0” är långt ifrån avgjort. Den svenska regeringen är till exempel fortsatt positiv.