Just nu visar SVT Play en dokumentär om USA:s ålderstigna politiker. I Utrikesbyrån – gamla (och gaggiga?) konstateras att det finns en rad amerikanska politiker som med råge uppnått pensionsåldern och man frågar sig ”hur blev det så här?”. Och det kan naturligtvis vara en relevant fråga, men kan någon tänka sig att en dokumentär om exempelvis de politiska maktmännen i Iran skulle innehålla ordet ”gaggig” i undertiteln?

Nu är det förstås skillnad mellan USA och Iran. I demokratin USA är det tillåtet för medborgarna att diskutera politikerna höga ålder och huruvida det är lämpligt att man ställer upp i omval när man passerat de 80. I Iran? Inte direkt. Och eftersom den svenska journalistkåren generellt är ytterst respektfull mot världens diktaturer – särskilt om de är islamistiska – är det naturligtvis fullkomligt tabu att ens antyda att Irans Ali Khamenei – 84 år och därmed fyra år äldre än Joe Biden – skulle vara vare sig gammal eller gaggig. Han är säkert ett under av ungdom och fräschör, om man frågar SVT:s ledning.

Ali Khamenei är inte den enda av världens ledare som är ålderstigen. Det finns gott om andra som skulle platsa i SVT:s program. Men SVT kommer aldrig att göra ett program om gamla (och gaggiga?) ledare för icke-vita länder. Det är bara vita män i västvärlden som överhuvudtaget får benämnas med nedsättande epitet.

Det är precis samma fenomen som vi ser i så många andra sammanhang. När det pratas om jämställdhet, om manschauvinism, om våld mot kvinnor och så vidare i all oändlighet. Ingen skugga må någonsin falla över män som inte är vita, hur ojämlika, manschauvinistiska och våldsamma de än är.

Jag kan naturligtvis inte påstå att SVT har fel. De amerikanska politikerna, som granskas i programmet, är ju gamla och vem vet, de kanske är gaggiga också. Men det blir ändå skrattretande när fyra personer sitter i SV-studion och diskuterar senaten i USA då man vet att de aldrig skulle utsätta världens icke-vita ledare för samma granskning.

Foto: Skärmdump SVT Play