Enligt ett möjligen apokryfiskt kinesiskt talesätt skrivs orden för fara och möjlighet på samma sätt på kinesernas språk vilket jag tolkar som att kineserna i sin flertusenårigt outgrundliga visdom har kommit på en rätt självklar men sällan utnyttjad sak, nämligen att när fara plötsligt råder och krisen visar sitt skrämmande ansikte så blir folk rädda och därmed benägna att pröva lösningar som de i normaltillståndet skulle förkasta.

Just i dagarna befinner sig Sverige i sådant osäkert tillstånd där just osäkerheten öppnar oanade tillfällen till handling. Skulle inte kineserna ha något aforistiskt visdomsord även för detta? Jovisst, tänk bara på Ordförande Maos hyllade fras: ”Stor förvirring råder; läget är utmärkt”.

Jag tror att ett sådant tillstånd råder i Sverige sedan i förrgår. Det utlöstes av att ovanligt många gängmord och andra våldsamma ordningsstöranden inträffade praktiskt taget över en natt. Den plötsligt etablerade situationen fick värdighet av möjligt, kanske rentav historiskt, epokskifte genom Magdalena Anderssons troligen ogenomtänkta men ändå löftesrika förslag att mobilisera armén att bistå den hjälplösa polisen med att upprätthålla ordningen.

Om du ursäktar några uttjatade men ändå lärorika erfarenheter så är det att bra ledare som ju oftast vill något stort som samtiden inte riktigt står redo för, till exempel att den statliga svenska våldsapparaten genomför en blitzattack mot den undre världen och tar kommandot innan den undre världen riktigt förstått vad som hände. En av de stora ledarnas viktigaste egenskaper är att de på grund av tur eller erfarenhet aldrig låter en löftesrik kris gå förlorad.

Kriser är emellertid färskvara och med senfärdiga ledare kan de snabbt och lätt förlora sina magiska förnyelsekrafter. Migrationsprojektet har under de senaste åren skickat fram krisunge efter krisunge som ingen politisk ledare har haft kraften och fantasin (och velat ta risken) att förvandla till en nydanande kinesisk möjlighet. De har i stället strävat efter att bjuda barngangsters på korv och ömka mördare (se Dan Eliasson) i syfte att ljuta olja på vågorna och därmed säkra att den korta, magiska tidrymd när fara och möjligheter är detsamma, gradvis tunnar ut och lägger locket på alla försök att skapa trygghet för vanligt folk.

Just idag och några dagar till är den allmänna chock som består av lika delar fara och möjlighet nog fortfarande en levande möjlighet att börja få ordning på Sverige. Om polisen och militären snabbt visar sig på gatorna och börjar visitera folk enligt nyligen stiftade lagar som tillåter detta och dessutom i allas åsyn häktar upptäckta brottslingar så kommer det kinesiska tecknet alltmer att läsas som möjlighet än som fara.

Men en sådan utveckling kräver handlingskraft, beslutsamhet, driftighet och energi från ledarnas sida. Det är kort sagt motsatsen till den anda som svenska regeringar hittills uppvisat när det gäller att ena folket i kampen mot brottsligheten. Visserligen höll statsministern häromdagen ett känslosamt tal där han lovade att göra allt för att rätta till situationen: ”det finns ingen viktigare uppgift än det svenska folkets säkerhet vi kommer att göra allt för att återskapa tryggheten i Sverige”. Men med tanke på att han suttit i ledande politiska positioner utan att vidta motåtgärder medan farorna ackumulerats hade man gärna sett honom kräla i stoftet för de medborgare som får ta smällarna.