Goddag alla läsare, 

det är jag som är Djävulen, eller Hin Håle eller Satan om ni föredrar det. Om ni inte riktigt vet vad jag arbetar med så är det att skapa förstörelse, lidande och död. Sverige är nog det land där jag har flest medarbetare och sympatisörer per capita. Jag räknar dem i miljontal. Nu kanske någon höjer på ögonbrynen och inte tror på vad jag säger. Men att du inte förstår är själva poängen. Låt mig därför förklara lite närmare. 

Om jag ska kunna arbeta effektivt så behöver jag medarbetare på jorden. Själv kan jag ingenting göra. Jag kan inte liksom lägga in en annons på Arbetsförmedlingens hemsida med texten:  ”Djävulen söker medarbetare med intresse för att skapa lidande och död ”.  Jag skulle bara få ett fåtal sökande.  

För att få många människor att arbeta för mig måste jag istället lura dem att tro de gör något gott. Att de gör en välgärning.  Då kan jag få dem att med entusiasm framkalla den pina jag önskar. Självklart kommer mina medarbetare så småningom att märka effekterna av mitt djävulskap, för vem uppmärksammar inte när det går ordentligt illa? Därför måste jag också förhindra att mina medarbetare gör något konstruktivt och nyttigt. Enkelt utryckt måste jag mentalt bakbinda deras händer. Göra dem oförmögna till annat än att fortsätta att skapa förödelse och skada. 

Startpunkten för mitt lyckosamma förgiftande av folks hjärnor är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Från denna har mina medarbetare med hänförelse utvecklat en helt ny verklighetsuppfattning med exempelvis teser om allas lika värde, den humanitära stormakten, tolerans, det öppna samhället och inte minst på senare år Barnkonventionen. 

För att förstå hur mina insatser fungerar rent praktiskt så kan vi titta på bidragsförsörjningen. Förr i tiden fick man svälta om man inte själv kunde ordna sin inkomst. Man var tvungen att göra sig anställningsbar. Det fanns ingen valmöjlighet. Idag behöver du inte fundera på din försörjning utan får hjälp av alla de goda människor som arbetar åt mig. I Sverige finns idag runt en och halv miljon vuxna som inte försörjer sig själva. För att hålla dem kvar i detta tillstånd erbjuder mina medarbetare mer stöd i övertygelsen om sin egna godhet. 

Nu kanske någon invänder att vi inte kan låta folk fara illa och därför måste man hjälpa dem. Det är precis vad mina medarbetare säger och gör. Bedriver godhet och skapar ondska.  

Brottsligheten i Sverige är ett annat område där jag med stolthet måste erkänna mina framgångar. Från att tidigare varit en snäll ankdamm som jag suckat över nere i mitt helvete så har Sverige utvecklats till ett inferno av våld, rån, våldtäkter och mord. Stärkt av övertygelsen om att vara omhändertagande – idéer som du nu vet kommer från mig – låter mina tjänare Sverige översvämmas av lågkompetenta migranter från dysfunktionella kulturer och utländska brottslingar. En stor del av migranterna har man med kravlös välvilja gjort till bidragstagare. Naturligen har då skapats utanförskapsområden som utgör en bra grogrund för utvecklande av en i mitt tycke tilltalande brottslighet. 

Handen på hjärtat så vet vi alla att brottsligheten till en avgörande del är importerad. Glädjande nog föreslås få åtgärder som skulle kunna vara effektiva, åtgärder som innebär att bovars rättigheter upphävs. Det skulle exempelvis vara stängda gränser, ovillkorlig utvisning för minsta förseelse, upphävande av uppehållstillstånd och givet medborgarskap, medborgarskap villkorat med god vandel, kraftigt sänkt straffålder och obegränsat ansvar hos föräldrar till icke skötsamma ungdomar. Tror du till exempel en tonåring skulle våga begå ett brott om han och de inflyttade skulle få medborgarskapet indraget och alla bli utvisade? Ja, egentligen spelar det ingen roll vad du tror. Det kanske räcker med att veta att just den familjen aldrig mer kommer orsaka problem.   

Mina trogna hjälpredor rekommenderar naturligtvis inte sådant och förklaringen till det är mycket enkel. Det är bara goda omhändertagande människor som arbetar åt mig och goda människor berövar ingen deras tilldelade rättigheter. De goda talar istället främst att erbjuda mer sociala insatser. Kanske betvivlar några av mina trotjänare att detta kan återställa tryggheten, men under mitt herravälde erbjuds ingen annan lösning än att i oändlighet bedriva godhet. Godheten är det frö jag behöver för att få ondskan att blomma. 

Risken med min öppenhjärtighet är att någon läsare slutar vara sympatisör och medarbetare. Men det har nog ingen större ingen betydelse för jag har större delen av Sveriges samlade politikerkår i mitt järnhårda grepp. Därtill SVT, merparten av media, samhällsforskarna och inte minst en offentlig omvårdnadsindustrin. 

Rutger Engellau är far, farfar, morfar och företagare med en omtanke som också sträcker sig utanför den privata familjekretsen.