”Märkeliga saker hända än i våra dar minsann” som det hette i gamla skillingtryck. Som den där om finansmannen Christer Gardell grundare och ägare av Cevian som gör det jobb Vänsterpartiet borde göra, dvs att analysera och kritisera oligarkfamiljen Wallenbergs påverkan på svensk politik (https://www.affarsvarlden.se/intervju/christer-gardell-det-har-borjat-braka-ihop-borsen-har-blivit-rena-solvalla). De utgör en ”skuggregering” oavsett om statsministern heter Löfven, Andersson eller Kristersson.  

Hjalmar Branting började samverka med K A Wallenberg redan 1917 kring ekonomi, handelsavtal och utrikespolitik. Det var början och fröet till samhällskompromissen mellan arbete och kapital och den långvariga samförståndsandan på svensk arbetsmarknad enkannerligen mellan Socialdemokraterna/LO och finansoligarkerna/storfinansen.  

Sven Anders Söderpalms avhandling ”Storföretagarna och det demokratiska genombrottet: ett perspektiv på första världskrigets svenska historia” (kom som pocket 1970 med titeln ”Wallenberg och Branting”) behandlar de tidiga relationerna mellan 1910-talets socialdemokrati och näringslivet. I boken beskrivs, bland mycket annat, det tidiga samförståndet/samverkan mellan Hjalmar Branting och K A Wallenberg runt utrikespolitik och handelsfrågor. Hjalmar Branting representerade den politiska radikalismen och K A Wallenberg högerkapitalismen men båda var knuta till västmakternas politiska och ekonomiska intressen. Finlandsfrågan förenade dem naturligen i flera avseenden. 

Sven Anders Söderpalms bok ”Direktörsklubben. Storindustrin i svensk politik under 1930- och 40-talen” från 1976 är också viktig och intressant läsning om samverkan mellan socialdemokratin och Wallenbergs m.fl. inom storfinansen (som benämningen var då, numera är oligark/finansoligark vanligare). Det tydligaste och viktigaste exemplet är naturligtvis Saltsjöbadsavtalet. Bakgrunden, med frekventa strejker och oro på arbetsplatser, det politiska förspelet, förhandlingsgenomförandet och slutligen ett formellt avtal om centrala förhandlingar med generella löneavtal, har beskrivits i ett stort antal avhandlingar. Denna samverkan är sannolikt också av godo för svensk industri, tillväxt och det svenska välståndet. Ett välstånd som skapats av våra stora export- och ingenjörsföretag och inte minst av svenska yrkesskickliga arbetare, inte av Socialdemokraterna som propagandan lurat/lurar i svenska folket. ”Alla goda gåvors givare” – se där den hycklande lögnaktiga roll socialdemokrater gärna vill spela. Men, kejsaren är naken. Det kan alla se numera. Ett korrupt parti som fullt ut går globalisternas ärenden och i samlad tropp deltar på Schwabs och World Economic Forums häxsabbater varje år. 

Ett konkret exempel från senare decenniers ekonomiska historia är statsministern och socialdemokraten Göran Perssons ”lex Persson” som beviljade oligarkfamiljen Persson/Tham enorma skattebefrielser för att inte flytta H&M utomlands. Ryggböjliga emot storfinans/finansoligarker, dock inte lika intresserade av svenska folkets väl. 

Vänsterpartiet är idag ett märkligt svårdefinierat parti. I sitt program har man flera punkter hämtade från ”Kommunistiska manifestet” som begreppet ”klasskamp” och målet ett ”klasslöst samhälle”. Samtidigt driver partiet finansoligarkernas och globalisternas agenda kring klimatalarmism, hbtqi+ propaganda och öppnar för folkutbyte och massmigration från Mellanöstern och Afrika.  

Det är ingen hemlighet att jag under studentåren var ledande marxist och redaktör för ”Marxistiskt Forum”. Jag är således extremt väl inläst på Karl Marx, Friedrich Engels och resten av de marxistiska koryféerna. Det är ett nöje att diskutera samhällsfrågor med vänsterpartister som snarast är PK/WOKE med kulturmarxistiska och oikofoba föreställningar om samhället. Jag påminner dem om att Vänsterpartiet en gång i tiden hade en intellektuell partiledare C H Hermansson, den ende i partiets historia. En marxist som skrev böcker som ”Koncentration och storföretag” (1959) samt ”Monopol och storfinans – de 15 familjerna” (1965) som då gav oss empirin och analysen av den tidens finansoligarker med familjen Wallenberg och mediemogulerna Bonniers i spetsen. De ”15 familjerna” blev ett begrepp under decennier i den samhälleliga diskursen kring makt, inflytande och påverkan mellan stat och näringsliv. 

I den empiriska beskrivningen och analysen av dagens svenska oligarker, Wallenbergs, Bonniers, Tham/Persson etc. har vi alla oavsett politisk färg gemensamma intressen. Jag ser med oro på hur ”extraparlamentariska krafter” / ”skuggregeringar” / ”permanenta regeringar” (för att hämta några begrepp från den aktuella diskursen) påverkar och styr svensk politik i viktiga avseenden. By the way. Jag är starkt benägen att betrakta oligarkfamiljen Wallenberg som ”messenger boys” till internationella oligarker som exempelvis Rothschild, Soros med Schwab/World Economic Forum som chefsideolog. 

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com