Efter att terrorhotnivån höjt från 3 till 4 har vi fått veta följande:

Vi ska leva som vanligt. Vi ska vara vaksamma.

Vad och vilka vi ska vara vaksamma emot, det tiger dock både politiker och säkerhetspolis om. Trots att en hel muslimsk värld har utpekat Sverige som fienden nummer ett, och uppmuntrar terror mot vår existens, så är det fortfarande ytterst få som talar klarspråk.

Så här har det varit länge. Mycket länge. Vi har redan haft två terrordåd riktade mot Sverige och svenskarna (tre, om man räknar med IKEA-mordet i Västerås, där en eritreansk man medvetet valde ut personer som såg svenska ut för att visa sitt missnöje med vårt land) men egentligen har det inte skett särskilt mycket vad gäller invandringspolitiken trots att de här dåden begicks av just invandrare. Jag slår vad om att den dag det sker på nytt så kommer offren inte ens ha hunnit kallna innan någon förljugen och ängslig mespropp arrangerar en ljusmanifestation mot islamofobi och/eller rasism.

Våra politiker är helt fixerade vid att Sverige ska fortsätta att vara ”ett öppet samhälle”, trots vad det innebär av risker för befolkningen. De är också fixerade vid att inte peka ut någon särskild grupp – inte ens nu, när dessa grupper själva pekar med hela handen mot oss svenskar och förordar krig mot oss. När Aftonbladet låter säkerhetsspecialisten Lena Ljungdahl prata om vaksamhet i en liten film låter det som om det är riktat till treåringar på förskolan.

”Att vara vaksam betyder att du har köpt tanken på att det skulle kunna hända nåt allvarligt på en plats där just du befinner dig, till exempel en terrorattack.” säger hon pedagogiskt. Men vi som lever i verkligheten har naturligtvis redan för längesen förstått detta. Däremot har vi ständigt blivit hånade och förlöjligade när vi pratat högt om det.

Säkerhetsspecialisten förklarar att det inte går att känna igen gärningspersoner (det skulle alltså lika gärna kunna vara Roffe från Hökarängen som Amid från Iran som sätter på sig ett bombbälte, eller stjäl en lastbil, och ger sig ut på Sveavägen för att döda så många svenskar som möjligt), men att man kan vara vaksam på saker som ”sticker ut”, till exempel:

”… något som låter på ett sätt som du inte är van vid, något som du ser…” eller att människor i din omgivning ”börjar bete sig väldigt märkligt.”

Men att vara vaksam behöver förstås inte betyda att man ska bli rädd, poängterar hon. Rädsla ska man förstås inte känna när hela den islamiska världen har förklarat krig mot oss (rädsla ska vi bara känna när medierna rapporterar om klimatnödläget).

”Jag tycker att man hellre ska vara beredd – än rädd” säger hon snitsigt och ser rätt nöjd ut över sin egen formulering. Och visst låter det käckt. Att vara beredd på att bli skjuten, knivhuggen eller sprängd i bitar av en terrorist, men inte rädd – det måste ju vara det ultimata för den lydige svensken.

Vi får också veta hur oerhört osannolikt det är att någon händer ”just där du befinner dig” och att om olyckan är framme så är chansen mycket större att man klarar sig om man inte är rädd.

Tror jag så mycket jag vill på. Jag tror tvärtom att rädsla kan vara ytterst produktiv. Det är självbevarelsedrift att känna rädsla när rädslan är befogad, vilket den faktiskt är när en hel värld av mullor och andra mörkermänniskor förklarat krig mot oss. Rädslan gör oss också arga, förbannade, rasande och därmed blir vi också mer benägna att ta till olika medel för att försvara oss.

Kanske är det just det myndigheterna är mest rädda för, att vi ska bli så rasande att vi ser till att beväpna oss på olika sätt. Då skulle den som försöker ge sig in i en folksamling i syfte att döda kunna stöta på patrull i form av en grupp människor som vet hur man avväpnar en terrorist och får ner honom på marken.

Det skulle förstås inte vara populärt hos våra myndigheter eftersom de helst vill ha frid och harmoni med just de mörkermänniskor som utgör det största hotet mos oss. Då kan man ju inte ha en befolkning som tar sig friheten att faktiskt känna helig vrede.

Myndigheterna vill säkert att vi främst ska vara vaksamma mot den femtedel av befolkningen som ser ut som om de röstar på SD och hålla lite extra utkik efter uniformsklädda nazister. Själv är jag så otäck och hemsk att jag är betydligt mer vaksam mot folk som kommer från de muslimska länder som förklarat krig mot oss.

Foto: Mörkermän i Iran bränner vår nationsflagga (skärmdump Youtube)