Eller: Om det största haveriet inom migrationspolitiken någonsin.

Fick upp ett Facebookminne från 11 augusti 2019. Kopierar in texten här då jag förkortat den något:

—–

”Vi kan kalla honom Ahmed. Men han heter egentligen något annat. Han har från sin första dag i Sverige i september 2015 gjort allting rätt. Alltså rätt sett ur myndigheternas ögon, vilket nu hotar hans eget välbefinnande och faktiskt hans personliga säkerhet.

Han berättar för mig, i ett möte på socialtjänsten, att han absolut inte vill ha hit sina föräldrar och syskon från Iran. Där de bor efter flykten från Afghanistan för 15 år sedan.

Han berättar om svek och ensamhet. Om enorma förväntningar från sina föräldrar och övrig släkt. Om hur de samlade ihop pengar och sände ut honom i världen med en dyr smugglare som 18-åring med uppdrag att ta sig till Sverige och ljuga om sin ålder. Hans uppdrag var att få hit hela sin familj.

Han ljög, som alla andra vid ankomsten till Sverige, och sa att han var 16 år och kom från Afghanistan, när han i själva verket alltså kom från Iran och var 18 år. Och fick ett helvete på grund av det. Eftersom han blev placerad på ett ‘HVB-hem för idioter’, som han själv beskriver det för mig.

Han vill veta om han på något sätt kan stoppa att hans föräldrar och syskon också får komma hit? Själv har han inget som helst intresse av att hålla sin del av avtalet med sin familj och klanen. Han vill absolut inte ha dem här. För första gången i sitt liv känner han sig fri och självständig.

‘De vill bara komma hit för att leva på era pengar’, säger han, och undrar om jag kan hjälpa honom att hindra dem från att komma hit.

Jag förklarar att det är han själv som bestämmer vilka anhöriga som ska få komma hit som anhöriga då det är han själv som gör en ansökan om återförening. Jag hänvisar honom till Migrationsverket för mera information.

Han lever dock mycket farligt om han bryter avtalet. Han sviker därigenom sin klan som samlat ihop pengarna till flyktingsmugglarna som tog honom hit. Han berättar att han nu blir utsatt för ständiga påtryckningar från andra landsmän och klanmedlemmar att verka för att få hit sin närmsta familj, som består av mor, far och åtta syskon.

Jag antar att han nu omfattas av de nya ”generösare” reglerna om anhöriginvandring. De som egentligen inte skulle ha fått stanna ska nu få rätt att ta hit sina anhöriga, om jag tolkat det hela rätt.

Ahmed påstår inte, som många andra lågutbildade av alla dessa ‘barn’, att hans ambitioner är att bli läkare, kärnfysiker eller molekylärbiolog.

Han är ärlig och fullkomligt nöjd om han når sitt mål och blir bilmekaniker. Han pluggar flitigt och åker 50 minuter till skolan varje dag, enkel resa. Är mycket ambitiös.

Jag säger bara en sak: Fan ta alla våra politiker. Må de brinna i helvetet! De har ingen aning om vad klankultur innebär. Ahmed kommer aldrig att kunna bli riktigt fri i Sverige. Han kommer för evigt att vara bevakad och hotad av de delar av sin klan som redan flyttat hit. Han måste hålla sin del av avtalet, annars lever han riktigt farligt.

MP/S regeringen fick igenom förslaget om gymnasielagen, med stöd av kommunisterna och Annie Lööf, C, som avgjorde omröstningen. De kan nu alla känna sig nöjda och glada, fina och goda. De har ”gett” de ”ensamkommande barnen”, alltså de vuxna männen, en gymnasieutbildning och ”rätt till sin familj”. Halleluja!

De har inte en aning om vad det innebär i praktiken. För en kille som Ahmed. Som i själ och hjärta vill bli en av oss men aldrig kommer att kunna bli det riktigt fullt ut. Eftersom han alltid kommer att leva med ett hot över sig om han inte gör vad klanen kräver och tar hit sin familj. Vilket alltså är det sista han vill.”

—–

Detta är bara ett av alla exempel på vad jag sett under mina år på socialtjänsten. Jag tänker nu, efter en tids uppehåll, fortsätta skriva på min bok om vad jag upplevt genom mitt arbete som socionom inom nämnda myndighet. Och jag hoppas innerligt att allt gick bra för Ahmed!