Två dagar i rad har DN låtit först Jan Scherman och sedan Casten Jensen uttala sig om koranbränningar, Enligt de båda författarna är dessa manifestationer inte ett uttryck för yttrande- och tryckfrihet utan ett sätt att förbereda ett fascistiskt maktövertagande.

Jan Scherman aktar sig för att beskriva verkligheten. Han ägnar sig åt språket. Han öppnar med: ”Vilket är viktigast? Kronans fallande värde – eller det svenska språkets devalvering i ett slags fritt fall till vulgarismens all time low?” Och låter sitt eget språk blomma ut: ”Söder och Jomshof blir språkvulgariseringens och lögnernas helgon som hejas på av den digitala mobben.”

(Jan Scherman presenteras av DN som ”fri publicist,” Han är ingen liten obetydlig journalist. Han är en publicist – ett ord som fortfarande smakar, enligt SAOB, av den äldre betydelsen ”vetenskapligt verksam skribent”, även om det numera mest devalverats till ”journalist”. Fint skall det vara.)

Jan Scherman ägnar sig alltså åt språket. Borde han inte hellre ha ägnat sig åt tigandet under de många år då nästan ingen – vid sidan av SD – vågade tala om invandringen och dess följder? Nej, det törs han inte. I stället ägnar han sig åt Jomshovs och Söders språk för att kunna angripa deras politik utan att behöva ta ställning till verkligheten.

Han angriper denna Jomshovs tweet: ”Jag håller med om att vi behöver en ‘bredare dialog’, en dialog om hur vi demokratiserar den muslimska världen. Eller varför inte en dialog om islam, denna antidemokratiska, våldsförespråkande och kvinnofientliga religion/ideologi, grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed”.

Jag ser inget förgripligt i detta yttrande. Det låtsas däremot många andra se, inte bara Jan Scherman. Kritiken går, liksom Schermans, ut på att orden skulle vara stötande, provocerande. Knappast för svensk allmänhet väl? Nej, det menar man inte. Underförstått menar man att man skall låta bli att ”kränka” ett antal muslimska diktaturer. Varför? Inget svar.

(Björn Söders uttalande om pedofili och Pride har jag svårare att ta ställning till. Jag vet för litet om Pride. Det är därför svårt att ta ställning om talmannens och statsministerns stöd till Pride skulle kunna vara ett stöd till något klandervärt. Jag anser att Söder borde ha hållit tyst när han nu tydligen inte har något särskilt besvärande att anklaga Pride för.)

”Kronan faller. Språkets utförsbacke och devalvering slår igenom sitt uppnådda bottenläge. Ord omvandlas till hat och hot.” Detta är en av de många omtuggningar Scherman tar till för att kunna få prata språk istället för att beskriva och ta ställning till verkligheten. Förstår han inte att han just därigenom devalverar orden, berövar dem deras innehåll och reducerar dem till innehållslösa floskler?

Carsten Jensen säger att demokratin är hotad:”Men koranbränningarna har inget med satir eller kritik att göra. De är sprungna ur en helt annan tradition än satiren och yttrandefriheten. Inspirationen kommer från nazisternas bokbål på 1930-talet.” 

Jensen har ett fult förflutet att försvara: ”Jag ansåg att Kurt Westergaards oförskämda teckning av profeten med en bomb i turbanen reducerade islam till en mördarreligion, och mot detta protesterade jag.”. Jensen text är en soppa av självförsvar, dansk inrikespolitik och fortsatt hänsynstagande till muslimska intressen. Ty vad de båda – Scherman och Jensen – än säger är deras texter advokatyrer för att ta avstånd från kritik riktad mot muslimska diktaturer. Och deras botemedel är en inskränkning av yttrandefriheten, dvs en försvagning av demokratin, vilket de förnekar, förstås.

Enskilda människor i väst bränner en bok, som de själva äger, för att ta avstånd från den ideologi och det samhälle som Jomshof så väl beskrivit. Detta jämställer Jensen med nazisternas bokbål för att försvaga och slå ned den tidens bräckliga tyska demokrati och etablera en diktatur.

Tänk att man kan gå så långt för att försvara sina egna dumheter.

Två giganter har krystat länge och nedkommit med vart sin mus.