I hela livet har jag lite till och från på lediga stunder funderat över varifrån fri- och rättigheterna kommer. Jag kan inte påstå att jag blivit särskilt övertygad av mina egna resonemang vilket säkert beror på en betydande svaghet hos mig, nämligen att jag undermedvetet har önskat att det legat något ädelt över fri- och rättigheterna och helst också att mänsklighetens stora hjältar och tänkare över tiden ska ha flyttat fram de filosofiska positionerna så att mänskligheten gradvis har beviljats ständigt utvidgade fri- och rättigheter och därmed ett allt värdigare liv. Människan har enligt den självhyllande doktrinhistorien genom århundradena långsamt blivit alltmer rättänkande och fulländad, filosoferna har noterat och skrivit traktater i ärendet och fastställt nya fördelar för människan.

Den cyniske betraktaren kan emellertid inte undgå att se bockfötter och känna de tillhörande djurens lukt praktiskt taget överallt. I början av 1600-talet fanns en engelsk filosof som hette Robert Filmer (bilden) som liksom på beställning skrev ett inflytelserikt filosofiskt aktstycke enligt vilken den absoluta kungamakten, ett samhällssystem som då var på modet eftersom kungamakten ville det, var föreskriven i Bibeln och därför måste åtlydas.

Femtio år senare kom den engelske filosofen John Locke och grep en annan och motsatt sanning ur luften som vid det laget slog människor med häpnad över hur självklart rätt och insiktsfullt nya filosofer kunde resonera. Locke förkunnade att den absoluta kungamaktens helt hierarkiska samhälle var överspelat och slut eftersom han hade upptäckt en högre sanning som var att alla människor hade samma värde. Lyckligt nog för Locke hade en oppositionell grupp nyrika i parlamentet som inte alls ville försörja monarkin upptäckt precis samma sak som Locke, nämligen att de själva hade samma rättigheter som kungen (där just den privata egendomen avancerat till den första mänskliga rättigheten eftersom oppositionen inte ville betala skatt till kungahuset).

Sådär går det i våg efter våg som i filosofernas fantasi som efter inspiration efter förhållandena på jorden. Ingen vill erkänna det uppenbara att filosofin och samhällets styrande idéer anpassar sig till de framväxande maktsituationerna (enligt Marx grovt tillyxade men tillräckligt sanna diktum att ”samhällets dominerande filosofi är den – nu eller snart – härskande klassens filosofi”).

Den kanske mest storslagna – och aldrig avslöjade – nydaningen av de mänskliga fri- och rättigheterna kom med FN:s allmänna deklaration år 1948 när de ”positiva” mänskliga rättigheterna kom att smygas på människorna. De tidigare enväldiga ”negativa” rättigheterna var liksom Lockes privata äganderätt, en helig institution som staten inte fick kränka. Men FN:s nya positiva rättigheter tvärtom staten en skyldighet att kränka den enes plånbok och äganderätt för att ha råd med bidrag till någon annan som av det nya härskarskiktet behövde detta stöd.

Hur är det möjligt att existensen av detta framväxande härskarskikt, politikerväldet, – och den nya sociala praxis som alltmer blev dess signum, det vill säga den moderna välfärdsstat som vid det laget var i stort sett nyfödd – hur är det möjligt att det aldrig påpekats för mig, nitiske student, att det självklart var egenintressena hos denna nya sociala klass som präglade den nya filosofin, tänkesätten och föreställningarna om alla människors ”av tillvaron eller Gud” givna fri- och rättigheter?

Och nu har det gått sjuttiofem år sedan FN och presidentänkan Roosevelt smög in detta nya välfärdstänkande och därmed den sociala klass som framför allt i ett land som Sverige stod redo att ta över makten, nämligen just politikerväldet. Den stora revolutionen inträffar i den tjugofjärde artikeln i rättighetsförklaringen där semesterersättning för alla världens folk introduceras som ett nydanande och oväntat projekt. Varför diskuteras det aldrig var Eleanor Roosevelt kan ha fått det där ifrån? Som om det hade kommit från Bibeln som hos Filmer och Locke eller genom ömsesidigt bindande kontrakt bland de första, fria människorna som hos Rousseau.