
Som du minns fanns det en engelsk trettonhundratalsmunk som hette Ockham (bilden). Han hade tröttnat på sin tids alla komplicerade förklaringar till tillvarons oklarheter. Själv tror jag att de sysslolösa och uttråkade munkarna tävlade om att försöka uppfinna de mest komplicerade, skolastiska och osannolika uttolkningarna av tidens hemligheter och att det var detta oskick Ockham invände mot. Därför införde han en filosofisk regel med innebörden att onödig krånglighet i filosofiska och intellektuella ting var av ondo.
Und hast du mir gesehen, så får jag en rak Ockham tillbaka mitt i fejset av min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro. I lördags skrev jag en i eget tycke rätt listig text som hette De sociala orsakerna till klimatkatastrofismen eller det sjätte trappsteget. Tesen var att den västerländska människan från Skapelsen fram till 1950-talet levt i en materiell jämmerdal och att hennes enda och stora uppgift var förvandla livet till ett lyckorike med vattentoalett och rinnande varmt vatten inomhus för alla vilket hon lyckades med just vid det laget varpå en ny livsstil som hette ”(Volvo) PV, TV och WC” installerades på några årtionden i västvärlden.
Men detta skapade ångest hos människan påstod jag. Hon visste inte av att skapa annat än förbättringar för sig själv men plötsligt var alla intressanta förbättringar på plats – toan, bilen och centralvärmen, alltså. Hon såg därför ingen annan lösning än att skapa försämringar så att hon hade något att rätta till. Därför uppfann den västerländska intelligensen sådant som ozonhål, peak oil, DDT-förgiftad tyst vår och, som rosen på prinsesstårtan, världens CO2-drivna inkokning. Där hade vi fått oss nya problem som säkert skulle räcka i hundratals år.
Stolt som en katt som presenterar en nydödad mus för matte la jag fram teorin för min Rio-fröken. Det kan ligga något i det, sa hon eftertänksamt, men det är för komplicerat. Mänskligheten är inte så där kollektivt listig.
Jaså, sa jag, tillfälligt avsnoppad. Hur förklarar du i så fall klimatfanatismen och elbilsraseriet?
På det enklaste sättet, förstås, svarade hon. När hon upptäckte mina nollställda och oförstående anletsdrag beslöt hon sig för att förevisa rakkniven. Kapitalismen gör bara samma sak som den alltid har gjort, sa hon som om detta skulle förklara allt.
Va? sa jag.
När folk vill ha bilar och kylskåp producerade kapitalismen bilar och kylskåp och tjänade en hacka på det. Alla var nöjda.
Och? sa jag.
Kapitalisterna bryr sig egentligen bara om den där hackan, förklarade hon. De kan producera vad som helst så länge hackan är tillräckligt hygglig. Ett svagt ljus gick upp för mig. Så du menar att det här konceptet med hållbarhet och sänkta koldioxidhalter bara är den senaste produkten som kapitalet i sin kreativitet kommit på att folk numera vill betala för att få – ungefär som de tidigare jobbade övertid för en sommarstuga och en motorcykel?
Kapitalet är tolerant och i alla delar storslaget, filosoferade hon. För kapitalet är alla varor, tjänster, produkter lika mycket värda bara de levererar den där sista hackan. Utöver den värderingen har kapitalet inga uppfattningar. Precis som ungdomar på femtiotalet gjorde allt för att skaffa sig vad de helst ville ha, nämligen en bil, får dagens motsvarande fanatiker extas av att klistra fast sig i vägbanor för att världen ska bli mer hållbar. Gärna för mig, säger kapitalet, bara jag får min hacka. Och det får kapitalet. Inte i huvudsak genom att tillverka lösningsmedel så att ungdomarna kan förflyttas från vägarna utan genom att statsmakterna och vilseledda pensionärer satsar oändliga summor på subventionerade lån när kapitalet vill sälja produkten klimatkompensation eller produkten ”en vätgasdriven värld”.
Så du menar att inget egentligen har hänt, sa jag eftersinnande. Kanske till och med att det här moderna kapitalet kan ge mänskligheten samma framgångar och njutningar som det gjorde på 1950-talet?
Jag tror det, sa hon, i varje fall så länge folk vill arbeta och betala för att koldioxid ska gömmas i underjordiska grottor på havsbotten.
Men är det inte just där haken sitter? frågar jag. Bilen och vattentoaletten var rent objektivt kvalitetsförbättringar i folks livsstil. Men det här? Blir någon verkligen gladare av fossilfritt stål till samma eller högre pris?
Möjligen inte, svarade hon, men det är kanske nödvändigt för att jorden inte ska gå under. I varje fall är det nog nödvändigt för att kapitalet ska få sin hacka och på så vis slippa förintas.


