Så säger Freja, en syster vars storebror blev kriminell i ett avsnitt av I lagens namn i P1 230717.

Freja heter egentligen något annat och hennes röst har bytts ut. Något man som lyssnare omedelbart förstår av berättelsen.

Hennes bror blir tidigt föremål för socialtjänstens alla omsorger tills han begår så grova brott att han hotas av fängelse. Då flyr han utomlands där han vistas i fyra år, tills han grips och förs tillbaka till Sverige för ytterligare vård och omsorg, nu inom Kriminalvården.

Sannolikheten för att hans syster döpts till ett så vackert klingande fornnordiskt namn som Freja, samt pratar helt perfekt svenska, är mikroskopisk. Men statsradion griper naturligtvis alla chanser att försöka förvilla och missleda oss, på sedvanligt och rent löjeväckande sätt.

Programmet handlar om ännu en stor grupp som är i behov av samhällets stöd och hjälp; syskonen till de unga kriminella.

Med tanke på att antalet unga brottslingar, främst i våra utanförskapsområden, av BRÅ uppskattas till dryga 16 000 år 2021 så förstår man att hjälp- och stödbehovet för syskonen är stort.

Räknar jag lågt med i snitt tre syskon per ung kriminell så hamnar slutsiffran på 64 000 unga i behov av omfattande stöd och hjälp från samhället, inklusive de kriminella själva.

Frida Asperö, verksam inom organisationen BUF, påtalar det växande behovet av stöd och hjälp till syskonen. BUF står för det heltäckande organisationsnamnet Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse, frivård eller häkte.

Här finns det massor av skattepengar och nya stora anslag att inhämta. Syskonen mår dåligt, drabbas av sömnsvårigheter, problem i skolan och psykisk ohälsa. Risken att även syskonen till en kriminell, oftast en broder, väljer brottets bana, eller rättare sagt ”dras in i” kriminalitet, är cirka 50 procent enligt allas vår kriminolog Jerzy Sarnecki.

Hela programmet går ut på att belysa ännu ett stort samhälleligt misslyckande. Mår syskonen till en kriminell storebror i orten dåligt är det helt och hållet socialtjänstens, skolans och ungdomspsykiatrins fel. Det är absolut inte föräldrarnas och framför allt inte den kriminelle broderns ansvar.

Systern Freja, med det vackra fornnordiska namnet, sammanfattar problematiken:

”- Vi fick liksom inget stöd! Om vart vi skulle vända oss, om socialtjänsten eller en organisation eller vad som helst. Ingenting alls, egentligen!”

Om denna utveckling får fortsätta är snart halva befolkningen i Sverige i behov av samhällets hjälp och stöd. Och den andra halvan jobbar med att tillgodose de ständigt växande behoven i en skattefinansierad verksamhet.