Min senaste text föranledde någon att avge följande kommentar: ”Ur vad hämtar detta uppror sin kraft?”  Det är en mycket vanlig fundering som yttras av många efter de allt talrikare upploppen. I Frankrike, i Sverige och på annat håll. 

Ja, varför. Ett vanligt påpekande är att de upproriska lever i sådana områden, har så dålig skolutbildning och så ofta är arbetslösa att de uttrycker sin misär och förtvivlan på detta sätt. Det skulle alltså vara en demonstration utan riktning, ett plakat rest utan given mottagare. 

Så tror jag att det är. Det är de maktlösas utsiktslösa försök att skaffa sig inflytande. 

Utsiktslöst? 

Strävan efter makt kan vara mycket konstruktiv. Den kan avslöja energier som annars skulle ligga dolda och oanvända.       

Men det förutsätter att makten utövas i ett ordnat sammanhang, i en ordning som kan ta vara på och göra den förlösta energin nyttig.   

Folkrörelserna gav de mångas strävan efter inflytande en möjlighet att få makt och använda den konstruktivt.  

Också kommunismen och nazismen gav den maktlöse denna möjlighet. Det kunde vara förlösande, och livsavgörande. (I SvTs ”Drömmarnas hus” ger nazismen en förskrämd, stammande varuhusdetektiv denna möjlighet. Han tar, lycklig, emot). 

I nutidens städer finns inga sådana möjligheter för den maktlöse. Där finns gängen, men de är obeständiga och utan andra mål än det tillfället ger plundraren. Välmenande företrädare för storsamhällets sociala funktioner har inget att erbjuda, inget som kan ge snabbare och mer lönsamt utbyte än plundringar och andra kriminella aktiviteter. 

Skillnaderna i livshistoria och dagsaktuella situationer mellan dem som hör till det etablerade samhället och dem som står utanför är för stora. De maktlösa hatar detta för dem onåbara samhälle och dess representanter. De utnyttjar tillfället när blåljuspersonal kommer inom räckhåll till att försöka stena dem, att döda dem. 

Det bringar ingen varaktig lycka och inga andra fördelar till stenkastaren – men det ger honom möjlighet att fört en kort stund berusa sig med makt. 

De blockerar alltså samhällets försök till förändring, erbjudandet om ett annat och bättre liv. Också denna blockering ger makt.  

Så är läget. Vad kan man göra? Inte mycket. Hoppas att några kan finna vägen ur. Det kommer att ske – men inte ofta.