Att kriminaliteten har blivit ett stort problem i Sverige erkänns numera av alla, även av dem som stoppade sina huvuden i sanden så länge det gick för att undvika den hemska sanningen. Men jag tror att kriminalitetens höga pris underskattas av de allra flesta, även av dem som såg det komma för decennier sedan.

Det finns nämligen en vardagskriminalitet som påverkar oss enormt som vi kanske inte reflekterar över. Hur illa det är blev jag nyligen varse när jag skulle köpa en pryl på den populära köp/sälj platsen Blocket. Numera är det inte bara att ringa ett nummer för att svara på en annons. Nej, nej, man måste logga in via BankID. Osannolikt! Att jag skulle köpa en gammal mangel för 500 kr var alltså en så hemlig operation så att den måste skyddas av banksekretess! Kanske är det någon liga som planerar att stjäla den 30 år gamla mangel som jag just köpte när de nu vet att den finns hos mig?

Överallt ser vi denna ökade ”säkerhet”. Inte sällan skryts det med den vilket i praktiken dock nästan alltid bara är för att skyla över försämringar och krångel. I Blockets fall handlar det om att man nu skryter om att man har tagit bort möjligheten att ha telefonnummer i annonserna. Man skryter alltså över försämrad service och funktionalitet, något som är mycket vanligt numera. Den som gör bankaffärer tvingas åse hur man ideligen blir utloggad efter fem minuter. För min skull, heter det! Har man tre konton öppet samtidigt, som jag ibland måste ha, blir det riktigt jobbigt. På ICA måste jag vänta så att systemet kan kolla att jag inte övertrasserar kontot med 50 kr för några liter mjölk. Visserligen är jag ”stamkund” sedan 30 år tillbaka (vilket butiken gärna skryter över) men tilliten är ändå identiskt noll. En del butiker har börjat med lås i köttdiskarna. 

Sjukvården är numera en verklig skräck när det gäller säkerhet. Den är så säker så att den knappt går att använda. Vart detta leder till i form av höjda kostnader och ineffektivitet törs jag knappt tänka på. Samtidigt är det förstås så att den som har verkligt ont uppsåt oftast lätt rundar dessa ”lösningar”. Men för vanliga människor ställer de till ett helvete.

Naturligtvis är det vi ärliga medborgare som får betala för denna ”säkerhet” som vi inte har efterfrågat och som vi inte vill ha. Detta i kombination med den ineffektivitet den leder till är med all sannolikhet den ojämförligt största kostnaden för kriminaliteten men den syns inte i statens finanser.

På datorn tvingas jag numera få ett mail om att någon har loggat in på mitt konto när jag loggar in från en enhet som jag inte använder så ofta. Jag bryr mig inte ett dugg om att någon skulle ha loggat in på mitt DN- eller Netflixkonto. Men dessa företag bryr sig förstås eftersom de riskerar uteblivna intäkter och nu tvingas jag alltså mot min vilja bli en medarbetare i deras ”säkerhetsarbete”. Ibland när man ska logga in på en sajt, det kan även vara en tjänst man betalar för, så tvingas man börja klicka på bilder på övergångsställen eller motorcyklar eller vad det nu är. Detta kan möjligen roa en tioåring men inte mig. Istället blir jag skogstokig på denna respektlöshet för min tid. Eftersom systemen som ska lura systemen blir bättre så är dessa övningar inte sällan rätt svåra, särskilt om man sitter i solljuset på altanen. Hänsynen gentemot äldre är noll.

När det gäller larm av villor och väktare och sådant så är marknaden sedan mycket länge ofantlig. Min kommun, Täby, har i likhet med en del andra kommuner infört ”kommunväktare”. Detta är förstås inget annat än ett brutalt underkännande av polisens arbete men tyvärr sägs det sällan i klartext.

Den cirkus som pågår på flygplatserna vill man inte ens tala om.  Allt är anpassat för kriminella och samvetslösa.

Samhället är på väg åt fullständigt fel håll! Vi kan aldrig besegra kriminaliteten genom höga murar annat än på fängelserna. Den här utvecklingen måste snarast brytas. Det är skurkarna som ska spärras in och underkastas restriktioner, inte vanliga människor. Att tro att cyberkriminaliteten ska försvinna bara för att vi gör det svårare är befängt så länge det i praktiken är ofarligt att begå sådana brott. Den kommer istället bara att eskalera då belöningen för dem som lyckas är enorm. Många brott anses ske från utlandet via Internet och då slår polisen ifrån sig än mer än vanligt. Men naturligtvis måste alla länder som finns på Internet förbinda sig att effektivt bekämpa sådana här brott. Annars så måste de självklart stängas av! Det hela är lika befängt som om vi i våra kraftsystem hade haft en utländsk leverantör där kriminella plötsligt lyckades skicka in 1000 volt i våra kontakter med brand och skador som följd. Så kan man inte ha det. Här finns en uppgift för EU som de kunde sysselsätta sig med istället för micromanagement av vårt land.

Jag har funderat på vad man skulle kunna göra. En tanke vore att förbjuda väktarbolag och sakförsäkringar typ stöld- och inbrottsförsäkring och även skydd mot bedrägerier. Ja, ni läste rätt, förbjuda! Istället skulle staten alltid vara betalningsskyldig under förutsättning av iakttagandet av rimliga, låga aktsamhetskrav. Rimligen med en viss självrisk för det ska göra lite ont att råka ut för brott. Jag tänker ofta på försäkringsbolag såsom finansiärer av kriminalitet. För när saker är försäkrade så bryr sig folk inte och då uppstår inget tryck på rättsmaskineriet.

Men med staten som ansvarig blir det annorlunda. Eftersom staten är den som bestämmer över straff och förvaring så skulle nog detta mycket snart leda till kraftiga och välbehövliga skärpningar. Vilket incitament!