Ett föredrag med ovanstående rubrik, som jag fått mig tillskickat av den kände meteorologen Lennart Bengtsson, hölls häromdagen i London av Lord Frost på GWPF:s årsmöte. Lord Frost (bilden) är en bemärkt person i Storbritannien där han varit regeringsmedlem, ambassadör och chefsförhandlare mot EU utan att för den skull göra anspråk på akademiska meriter i det ämne föredraget berörde, nämligen klimatpolitikens framtid eller kanske klimatpolitikens fördärvliga inflytande.

GWPF betyder Global Warming Policy Forum och är en typ av icke statsfinansierad civilsamhällesbaserad organisation som jag tror är specifik för den anglosaxiska kulturen (och kanske en viktig del av förklaringen till dess framgångar; under hundratals år lyckades nydanande och oortodoxa tänkare som Isaac Newton och Charles Darwin utveckla sina teorier i den toleranta miljö som fria vetenskapliga sällskap, till exempel ”The Royal Society”, kunde erbjuda; sjutton vet om inte den ”Reformklubb” i vår barndoms Jorden runt på 80 dagar, där upptäckarhjälten Phileas Fogg slog vad med sina rika klubbkamrater om finansieringen av äventyret, var just en sådan där lite lekfull men seriös engelsk institution som skapade imperiet).

Att jag nämner de frivilliga anglosaxiska välgörenhetsorganisationerna i civilsamhället beror på att de är underliga växter som har svårt att slå rot i Sverige. Den intellektuella jordmånen här är nog för karg. Inom organisationer som exempelvis GWFP uppträder varianter som har svårt med överlevnaden hos oss, nämligen dissidenter som det lyssnas på och inte med automatik blir utmobbade.

Att sådana faktiskt blir utmobbade i Sverige är, tror jag, inget kontroversiellt påstående. I officiella sammanhang anses det tvärtom hedersamt att brännmärka folk som på de lösaste grunder kan anklagas för kontroversiella uppfattningar. Se bara på de två liberala ministrarna Perssons och Pehrsons sanslösa attacker på Elsa Widding för att hon sagt att hon inte kan upptäcka någon allvarligare klimatkris eller för att hon befunnit sig i samma sal och andats samma luft som folk som inte tror på nyttan av covidvaccinationer.

Såklart att Newton och Darwin och Fogg skulle få svårt att göra sina storslagna vetenskapliga landvinningar i ett så kärvt andligt klimat.

Men nu finns en organisation som GWFP. Dess genomarbetade (och för det mesta korta) vetenskapliga rapporter kan läsas även av oss (tack för internet som visserligen inte ger oss något högre förnuft eller gör oss mer kompetenta att resonera väl ställer material till vårt förfogande utan vilket vi skulle vara desto fattigare).

Lord Frost, som alltså inte är klimatforskare – men det är inte jag heller och jag tar ändå mina uppfattningar i frågan på visst allvar – följer GWPF:s mål som är att ifrågasätta och utmana vad organisationen kallar ”de extremt skadliga och fördärvbringande åtgärder” som regeringarna vidtar för att minska den av människan orsakade globala uppvärmningen.

Så här skriver lorden exempelvis om problemets karaktär:

Sammantaget ser jag det som ett önskvärt mål att minska mängden koldioxid som vi släpper ut, men på ett sätt som står i proportion till hotet, om det finns ett hot, och som upprätthåller ekonomiskt välstånd och tillväxt. Klimatförändringar är ett problem, ett av de många vi står inför: det är inte existentiellt och det betyder inte att utrotning kommer.  

Här är en kommentar om det vetenskapliga tänkandet:

Vetenskapen skiljer sig enligt min mening från det politiska målet om ”netto noll 2050”.  Det är ett godtyckligt mål som utformats för att möta ett annat godtyckligt mål, dvs att hålla temperaturhöjningen till 1,5 grader. Orsakssambandet mellan dessa saker är i hög grad öppet för debatt, liksom de nödvändiga kompromisserna, och det är också den metod med vilken vi når målet.  Jag vägrar att acceptera att ifrågasättandet av det specifika målet Net Zero 2050 kan eller bör vara förbjudet.  Det är faktiskt bara förslag som är föremål för debatt som är värda att tas på allvar över huvud taget.  Så vi måste fortsätta fråga: är Net Zero 2050 ett uppnåeligt mål till en acceptabel kostnad?  Och gör vi det på rätt sätt?  Mitt svar, kanske inte överraskande, är nej.

Det värsta är vår tilltro till vindkraften säger han:

Mest flagrant är att vi tvingar fram investeringar i väderkvarnar, ett tekniskt genombrott när det först nämndes när [den engelske 1100-talskungen; PE:s anmärkning] Henry II satt på tronen, men mindre uppenbart lämpat för att tillhandahålla kraft på begäran idag, med tanke på att vi hittills inte har hittat någon annan lösning på intermittensproblemet än att upprätthålla ett reservnät av gas- och koleldade kraftverk.  Batterilagringstekniken finns inte, vattenlagring kan inte utvecklas i rätt skala och väte förblir dyrt och oprövat.  Dessutom är det säkert uppenbart att förnybara energikällor plus back up kommer att bli dyrare än bara back-up.  Trots alla dessa problem verkar många tro att lösningen på våra problem bara är att fortsätta bygga väderkvarnar tills vi har ”tillräckligt”.     

Lorden drar följande slutsats:

…vi kan därför behöva vara mer avvisande mot dagens förnybara teknik som en onödig komplikation. Vi måste hitta ett mycket tydligare sätt att förklara varför förnybara energikällor i sig är dyrare än de andra alternativen och kommunicera den uppenbara punkten att om du behöver förnybara energikällor plus backup, varför inte bara ha backup och undvika alla andra problem?  

Det där sista funderar jag mycket på. Jag har fattat att det ibland inte blåser och att man då måste sätta in reservkraft med samma effekt som den vindkraft som lagt av samt att denna reservkraft inte kan användas när vindkraften kommer igång (eftersom den då inte står till förfogande som reservkraft när det tillfälligt börjar blåsa igen). På mig, i ämnet oskolade människa, verkar detta elementärt. Hur ska jag då kunna lita på alla vindkraftsförespråkare som hela tiden värjer sig för frågan och därmed sätter vår framtid på spel?