Härom veckan fick jag en fullkomligt obegriplig avi från Postnord, eller rättare sagt fyra. Alla var daterade samma dag, och två rörde försändelse från utlandet medan de övriga två var påminnelser om desamma. Men någon information fanns inte på dokumenten. Över varje papper gick istället ett diagonalt streck.

Eftersom jag väntade just på två försändelser från utlandet, och visste att jag skulle komma att få betala några kronor i tullavgift på dem, ville jag förstås ta reda på vad det var frågan om. Men det var inte det lättaste och det tog många timmar i anspråk.

Först letade jag rätt på ett telefonnummer till den avdelning av Postnord som stod som avsändare på avierna. Jag ringde minst tio gånger innan någon överhuvudtaget svarade och när de väl gjorde det var det goddag yxskaft. De hade ingenting alls med avierna att göra, fick jag veta, och kunde därmed inte ge någon som helst information. Däremot, förklarade en lätt otålig människa, hade det blivit ”något fel”. Men hur, varför och vad det skulle komma att innebära för mig i min väntan på mina varor kunde hon inte upplysa om. Nej, jag skulle istället vända mig till Postnords kundservice.

Det var lättare sagt än gjort. För det första är det alltid vanskligt med talsvar och dessa opersonliga, entoniga röster som betonar fel stavelser och som pockar på att man ska uppge sitt ärende. Gång på gång blev jag bortkopplad, eftersom jag uppenbarligen svarade fel, och inte förrän på kanske tionde försöket fick jag till sist besked att jag skulle få tala med en levande människa.

Däremot informerade inte talsvarsrösten om hur lång tid det skulle ta innan jag kunde tänkas kopplas fram till denna levande människa, och tur var väl det för om jag hade haft en aning så hade jag hellre gett mig av till huvudkontoret personligen. I tre dagars tid satt jag i sammanlagt fyra, fem timmar – flera gånger tvingades jag lägga på eftersom det är helt omöjligt för en människa som har både hem, jobb och hund att vänta så länge som det tydligen krävs. Men på fjärde dagen hade jag tur. Efter ”bara” en och en halv timme kom jag till sist fram och kunde lösa mysteriet.

Postnord är inte det enda företaget som har en kundservice som är så gott som helt befriad från service. Det är tvärtom det vanliga numera. Det är nästan omöjligt att få tag i människor med ansvar – antingen finns de inte eller så vill de inte bli hittade.

Ta bara de allmännyttiga bostadsbolagen, till exempel. Ett enda telefonnummer finns att tillgå till ett jättebolag som Familjebostäder och om man behöver få tag i exempelvis en förvaltare får man vackert lämna sitt telefonnummer så att denne kan ringa upp vid en tid och tillfälle som passar honom eller henne. Själv ska man sitta på pass och vara beredd närhelst detta kan ske – glöm att vanligt folk har jobb att sköta eller andra sysslor att uträtta.

Det här är naturligtvis helt oanständigt. Det minsta man kan begära, som hyresgäst eller bara som skattebetalande medborgare i största allmänhet, är att folk som innehar ansvarsfulla positioner har en återkommande telefontid, åtminstone några timmar i veckan, annars kan de knappast skryta med att de har någon som helst ”kundservice”.