Finlands enades i motstånd mot en angripare. Också Sovjet enades i försvaret mot Nazi-Tyskland. 

Detsamma sker nu i Ukraina. 

Finland lyckades frigöra sig från Ryssland eftersom Lenin ansåg det vara viktigare att först etablera makten i det egentliga Ryssland än att samtidigt tvingas kontrollera en vasallstat. Ändå kunde ett självständigt Finland få en stabil regering först efter ett blodigt inbördeskrig. 

Bara två årtionden senare stred röda och vita tillsammans mot Sovjet i Vinterkriget och sedan under Fortsättningskriget. Också Lahtinen i Okänd Soldat och andra kommunister kämpade mot Sovjet, även om de gjorde det ilsket svärjande mot herrarna.    

Sovjet skapades och byggdes vidare med hjälp av ständig terror mot befolkningen. Om ledningen ansåg att det vara nödvändigt kunde hela landsändar, som Ukraina, tvingas till underkastelse genom massvält (Sovjet ansåg då, som nu Ryssland, att Ukraina inte var ett självständigt land). 

Ändå, i försvaret mot Nazi-Tyskland, blev den förblivande terrorn något mindre avskyvärd. (NKVD-trupperna bildade kedja bakom fronten för att skjuta desertörer eller dem som ínte tillräckligt bestämt gick framåt.) Detta försvarskrig fick namnet Det stora, fosterländska kriget. Också Andrej Sacharovs hustru gav uttryck för denna känsla av gemensam kamp när hon, inkallad till förhör, trängdes av en polis. Hon lappade till honom med sin handväska och väste: ”Tror du det var för sådana som du vi slogs vid Leningrad!”    

Ukrainas försvar mot Rysslands övergrepp är ett dop i blod, liknande det som tidigare skett i Finland, och, om man så vill, i Sovjet. Det bestående resultatet av Rysslands angrepp på Ukraina blir att landet enas, samtidigt som Putins grepp om Ryssland kommer att försvinna för att ersättas av något nu okänt. 

Ryssland är inte Sovjet och det kalla kriget är slut. Så som Niinistö här (från 14.00 på svenska) uttrycker sig skulle aldrig Kekkonen ha vågat eller velat beskriva Sovjet. För Niinistö är Putin likvärdig med Stalin. Och, säger han: ”I ett fritt land har individen vilja och övertygelse”. Följaktligen har inte ryssarna det. Det visar sig också på slagfältet.