Det börjar komma alltför många signaler om vad miljöfanatikerna ställer till med. Den svenska byggbranschen förutspår i tvärnit i byggandet nästa år eftersom det inte kommer att finnas cement när Cementas brytningstillstånd går ut.

Jag har upplevt den här känslan en gång tidigare även om många säkert tycker att jag är paranoid. Jag var i Chile i september 1973 med en svensk regeringsdelegation för att skriva ett biståndsavtal med den chilenska regeringen. Det rådde en mystisk och avvaktande stämning i Santiago. Landet styrdes inte formellt men i verkligheten av kommunistiska fanatiker. Presidenten Salvador Allende hade tappat kontrollen. Ekonomin stod stilla. Jag kunde inte ens ta taxi till flygplatsen eftersom taxiresor var prisreglerade och taxan inte ens räckte till bensinen så ingen ville köra. Man väntade att kommunisterna skulle organisera sig för ett maktövertagande. Men det blev inte så. I stället tog armén med stor brutalitet över makten.

Om du inte förstår vad jag vill säga så sa jag förklara tydligare. Jag menar att vår tids miljörörelse i sin trosgalenskap är jämförbar med nazister och kommunister. Den enda skillnaden skulle väl vara att det kvinnliga inflytandet är starkare hos miljöfolket. Eftersom kvinnor brukar vara mindre våldsamma än män så kanske det inte behöver gå till ytterligheter. En annan faktor är att miljörörelsen redan är insyltad i staten vilket ger den betydligt mer makt än om den varit helt beroende av att miljöpartiet får plats i riksdagen. Vi blir inte av med problemet även om partiet åker ur.