För åtta år sedan startade jag den här bloggen för att jag är en skeptisk och misstänksam person. Jag tvivlar ofta på allmänt hållna sanningar. Till exempel betvivlade jag de påstådda ryska ubåtskränkningarna i Stockholms skärgård för några årtionden sedan. Sedan jag under några år studerat u-landsbiståndet inifrån tappade jag tron på att verksamheten gör någon nytta, i varje fall för de bistådda. Därifrån var det inte långt till att ifrågasätta den inhemska motsvarigheten, alltså socialhjälpen. Jag kunde inte ens arbeta upp den påbjudna indignationen över president Trump.

Om du tror att jag har fått skäll för min läggning så har du rätt. Men det vore fel av mig att klaga ty det finns andra dissidenter som har fått mycket värre på huden, den värderade medarbetaren Gunnar Sandelin exempelvis. När man betänker hur han och många andra kättare blivit malträterade av den allmänna meningens självgoda gardister så undrar man kanske än en gång hur det står till med yttrandefriheten och toleransen i vårt land.

Rätt dåligt, tror jag. Yttrandefrihet och tolerans är inga svenska paradgrenar och det beror på det svenska kynnet. Vi är medfödda kollektivister som inte gillar avvikare vilket genom tiderna medfört avsevärda fördelar för vårt folk. Man kan inte få allt. Vi brukar hålla samman och förtränga våra missgrepp vilket i våra dagar antagit förfärliga proportioner när vår politiska överhet och dess medlöpare i exempelvis pressen anstränger sig för att förneka de trista effekterna av ett växande berg av politiska fadäser.

Sverige gör inte upp med sina dumheter, det är en hos mig med tiden allt solidare fördom. Till exempel går det inte att tänka sig ett reportage i någon väletablerad tidning som beskriver med vilken smälek en sådan som Gunnar Sandelin blivit behandlad. Bigotteriet är förstås internationellt men jag tror att det är mindre utstuderat i de engelskspråkiga länderna. Där tar man toleransen mer på allvar och går så långt som till att aktivt gilla excentriker och att enstaka gånger erkänna att man gjort fel.

Låt mig anföra ett exempel, nämligen den här ledaren i The Wall Street Journal, något så märkvärdigt som en politiskt inkorrekt etablissemangstidning. Ledarens poäng är att ett stort antal amerikanska samhällsmyter som upprätthållits av media nu plötsligt imploderar varvid åtskilliga tidningar som kolporterat dem stuckit svansen mellan benen och ätit upp sina ord. WSJ nämner fem allmänt accepterade sanningar som återtagits under året varav åtminstone några har relevans även för Sverige.

Teorin om att covid 19 kom från ett viruslaboratorium i Wuhan var tabu i början av året. Den kända medicinjournalen The Lancet uttalade sitt ”starka fördömande av alla konspirationsteorier som säger annat än att viruset har naturliga orsaker”. Senare avslöjades detaljer som att USA:s virus-tsar Anthony Fauci medverkat till beslut att ge amerikanska forskningsbidrag till Wuhanlabbet och att Kina vägrat undersöka frågan.

Uppfattningen att nedstängningar är det effektivaste sättet att bekämpa viruset dominerade tidigare totalt. Nu vet vi att nedstängningarna i bästa fall bara minskar spridningshastigheten medan de gör stor skada på ekonomin och för barn vars utbildning försvåras. På den här punkten kan det vara plats att hylla Anders Tegnell och hans företrädare Johan Giesecke.

Tidigare helt dominerande keynesianska teser bland världens ekonomer har tagits tillbaka. Försöken att få fart på nedstängningsskadade ekonomier med sedelpressarna har misslyckats och beslutsfattare börjat begripa att ekonomier inte kan styras bara med efterfrågepolitik utan hänsyn till att det måste finnas en produktion av varor och tjänster som motsvarar de nytryckta pengarna.

Den kända sanningen om att ryssarna samarbetade med Trump inför valet 2016 kraschade. Teorin om det smutsiga samarbetet visade sig vara en myt som utvecklats av media och det demokratiska partiet.

Försöken att bekämpa brottsligheten genom att flytta pengar från polisen till socialtjänsten misslyckades totalt. Efter morden på George Floyd gjorde ett stort antal amerikanska städer just detta vilket ett och ett halvt år senare visade sig ha lett till en förödande ökning av kriminaliteten. Nu får polisen i allmänhet pengarna tillbaka.