Magnus Thorén ledde onsdagen den 27 oktober programmet Sverige möts från Tjärna Ängar i Borlänge. Jag har nu gått omkring i några dagar och försökt förstå vad det var jag såg.

Laguppställningen var tydlig. Två svenska kommunpolitiker från Borlänge samt en svensk pensionär till vänster i bild, flankerade av en redaktionellt inkvoterad invandrare som studerat på högskola och nu flyttat tillbaka till Tjärna Ängar på ena sidan.

Mitt emot dem tre somalier och ytterligare en utländsk kvinna tillika vänsterpartist. Med 5 mot 3 verkade det kunna bli en riktigt god match. Men det handlade om 6 mot 2 eftersom den svenska pensionären visade sig vara en förvisso mycket godhjärtad men ändock överlöpare.

Först fick de fem upprört förklara att klassningen av Tjärna Ängar som ett riskområde var starkt felaktig och överdriven. Området är tvärtom en trygghetens oas där man möter värme, kärlek och gemenskap. Till skillnad mot om någon av dem råkar förirra sig in i ett svenskt område och genast blir angripen av den berömda svenska rasismen.

Man kunde med lätthet konstatera att programmet hade kunnat avslutas redan efter fem minuter. Allt är frid och fröjd, Peace in the Valley. Tjärna Ängar är ett mönsterområde av Sörgårdstyp som borde göra det socialdemokratiska kommunalrådet både glad och stolt.

Men kanske inte, ändå. Den träfflokal där man egentligen skulle ha träffats brann på lördagen ner. Den branden är nu konstaterad som mordbrand.

Och det finns faktiskt problem. Trångboddhet är ett av problemen i området, som domineras av somalier. Det kan jag livligt föreställa mig, att somalier skaffar 6-8 barn är ingen ovanlighet så det blir ju en logisk följd att de därigenom blir trångbodda. Det finns ju inte direkt några paradvåningar på 250 m2 på Tjärna Ängar.

Att de genom egna val blir trångbodda är emellertid inte deras eget fel utan politikernas. Den unga somaliska tjejen i hijab och lösögonfransar var mycket hätsk, rent aggressiv och tidvis hånfull. Det är politikerna som sitter på ”makten och resurserna” som har misslyckats enligt henne, inte de själva. Politikerna har ”övergivit Tjärna Ängar”. Hennes budskap kan sammanfattas med ”Ge oss pengar, ge oss mer pengar, ge oss allt ni har och lite till! Vi behöver mer resurser!”.

Den timide svenske pensionären som flyttat dit för att bo i en seniorbostad fick först sin bil uppeldad och sedan sin cykel stulen. Han och hans seniorgrannar trakasserades, utsattes för rån och blev bestulna på både bank- och kontokort.

Han vände sig då till en imam i området, och imamen och ”imamens killar” började patrullera runt huset under kvällar och nätter där han och hans pensionärskompisar bor. Allt under parollen ”Hellre klanrättvisa än ingen rättvisa alls”. Det stora problemet är, enligt pensionären, att imamen och hans gäng inte har någon lokal.

Pensionären har också börjat övningsköra med somaliska ungdomar i sin nya bil för att hjälpa dem att ta körkort. En solskenshistoria av stora mått, knappt ett öga var torrt och applåder tog vid. Har han handlat fel, enligt mig? Kanske inte direkt, men det var han som vek ner sig för den i området rådande somaliska övermakten, inte tvärtom. Och då har något gått väldigt snett.

Thorén tog i en kort passus upp somaliernas eget ansvar för sin situation:

-Men vad ska du göra då om du vill träffa nån som är eeh..ääh..så att säga..har annat ursprung?

Aj, aj, aj! Där höll det på att gå riktigt illa, han var nära att säga det förbjudna s-ordet ”svensk” men fann sig tack och lov innan skadan var skedd!

Somalier är en stor grupp invandrare i Sverige men också en grupp som delvis ställer till med mycket stora samhällsproblem. De kommer från en muslimsk klankultur och ett land härjat av brutala klankrig, med mycket låg utbildningsnivå, hög andel analfabeter och förväntas nu anpassa sig till och fungera i ett välutvecklat högteknologiskt kunskapssamhälle som Sverige.

Enligt Wikipedia:

”2019 bodde det sammanlagt i Sverige 111 014 personer som antingen själva var födda i Somalia eller hade minst en förälder som var det. Sysselsättningen bland personer födda i Somalia var nästan 30 procent åren 2001–2002 men föll därefter tillbaka och blev liggande mellan 25 och 30 procent fram till 2009, då den åter (2012) minskade till följd av dels ett kraftigt tillskott av nyanlända somalier, dels en kärvare arbetsmarknad efter den internationella finanskrisen.”

Den unga, arga och mycket krävande somaliska tjejen i hijab uppges ha planer på att plugga vidare till statsvetare. Skulle jag välkomna att hon, eller någon med samma attityder som hon, flyttade in i vår bostadsrättsförening och blev min granne? Tyvärr inte, det skulle aldrig gå och inte bli bra.

Hon skulle beskylla oss alla som bor här för omfattande strukturell rasism, hon skulle genast börja kräva positiv särbehandling, plats i styrelsen som ordförande för att få möjlighet att tvätta bort vithetsnormen och den vita rasistiska övermakt som råder i huset och ”göra kaoz” med hela föreningen.

Nu är visserligen chanserna/riskerna att hon eller någon av hennes likar kommer att flytta in i mitt hus så gott som mikroskopiska, men det är ändå väldigt märkligt att man kan flytta till ett nytt land och tro att man har rätt att kräva att få allting serverat av de som redan bor i landet. Det är en mycket udda och minst sagt destruktiv attityd, främst för henne själv, som absolut inte leder framåt.

Men hennes uppfattningar säger mycket om Sveriges stora katastrof som ingen egentligen har någon lösning på.

Jag bodde själv på Tjärna Ängar 1973-1975. Det var i en helt annan tid, i ett annat samhälle och i ett helt annat land än det vi lever i nu, i dag.