Dagligen översvämmas vi av rapporter om jordens nära undergång om vi inte snabbt ändrar vår livsstil och slutar förbränna fossila bränslen. IPPC:s senaste klimatrapport hävdar att det aldrig under de senaste 100 000 åren (!!!) varit så varmt som i år, att världens temperatur kommer att öka och resultera i enorma översvämningar, att glaciärerna på Antarktis och Grönland kommer att smälta och havsnivån stiga med flera meter. Den gångna sommaren visar förvisso vad som kan komma att ske; svåra bränder i Kina, Medelhavet och Kalifornien samt enorma översvämningar i Tyskland. Men översvämningarna har periodvis varit ännu fler, visar ny forskning.

Trots alla kopplingar som gjorts mellan de europeiska översvämningarna nu och klimatförändringarna går det inte, enligt SvD-artikeln, att säga med vetenskaplig säkerhet, att de har något med den globala uppvärmningen att göra. Det är svårt att jämföra översvämningar förr och nu. Idag finns det mer utsatt bebyggelse längs floder, en högre urbaniseringsgrad, stora dammanläggningar, en omfattande asfaltering och betydligt flera människor. Översvämningar var förhållandevis vanliga i Europa under från 1200-talets slut till sent 1800-tal. Den största översvämningskatastrofen under det senaste årtusendet inträffade 1342; ödeläggelsen var enorm och tiotusentals människor dog. Jag själv har flera gånger med min segelbåt färdats på Europas kanaler och floder. På Rhen t ex finns det märken på hus hur långt flodvattnet nått upp under århundradens översvämningar. De högsta nivåerna uppmättes under 1500-talet, långt över översvämningarna i somras.

Så vad måste mänskligheten göra? Följa Parisavtalet som hävdar att världens användning av fossila bränslen måste minska med hälften till 2030 och vara helt fossilfritt 2050?

SvD har en artikel där Annika Winsth, chefekonom Nordea, Johan Kuylenstierna, Klimatpolitisk rådet, och Svante Axelsson, nationell samordnare för fossilfritt Sverige, uttalar sig och förklarar vad som måste ske. I hela artikeln talar de om abstrakta (bisarra) åtgärder som att ”flyga smart”, ”leva hållbart”, ”ändra vårt sätt att leva”, ”ny teknik”, ”minskat köttätande” och ”inte flyga till New York för att shoppa”. Dessutom hävdas att om 20 – 30 år kommer det att finnas ”hur mycket energi som helst”. Axelsson är den enda som kommer med ett konkret förslag: att bygga ut kraftnätet mellan södra och norra Sverige och förkorta tillståndstiden för kraftledningar. Alla tre nämner industrins investeringar som Northvolts batterifabrik och LKAB och SSAB satsningar på eldrift. De berör dock inte frågan varifrån elen skall komma. Ingen nämner elefanten i rummet, dvs atomkraften, alla verkar tro att den nuvarande vattenkraften och en enorm utbyggnad av vindkraften skall bli tillräcklig. Huruvida vi skall importera rysk fossil naturgas, kolkraft från Polen eller atomkraft från Finland berörs heller inte.

Enligt tidningen The Economist förutspår International Energy Agency en verklighet som inte stämmer överens med politikernas förhoppningar. Efterfrågan på elektricitet kommer att öka de kommande fem åren på grund av den ökande elektrifieringen och fossila bränslen kommer att stå för drygt 40 procent av den ökningen. Vi kommer sålunda att bränna ännu mer olja, gas och kol för att kunna tanka exempelvis våra elbilar. I själva verket konsumeras idag mer olja än någonsin i USA, EU och Asien och i Kina bygger man massor med nya kolbaserade kraftverk.

IPCC är ett av problemen. Det grundades 1988 som en länk mellan forskare och politiker. Man sammanställer aktuell forskning och presenterar den på ett begripligt sätt för världens makthavare. Det är nämligen IPCC och inte forskarna som står för problemformuleringen. Forskare – som ofta hämtas från internationella miljöorganisationer som Världsnaturfonden och Greenpeace – må sitta på kunskapsövertaget, men politiker sitter på pengarna. Även om inte IPCC betalar forskare lön, påverkar organisationen politiker att satsa pengar på den forskning som IPCC tycker är relevant, och ingen annan.

Få orkar läsa de ursprungliga forskardokumenten. Det som beslutsfattare och andra vanligtvis kommer i kontakt med är sammanfattningar av sammanfattningar.

Flera namnkunniga forskare har lämnat IPCC i protest mot att slutrapporteringen inte gett en rättvisande bild av forskningsläget. Bara en bild av verkligheten presenteras, medan konkurrerande teorier avfärdas som falska. IPCC kan jämföras med kyrkomötena under 300-talet e Kr. (bl a Nicaea år 325). Vid dessa deltog kejsaren (läs FN:s generalsekreterare), ett stort antal biskopar (läs politiker), lärda män (läs klimatforskare) och potentater (läs byråkrater) från hela romerska riket (läs FN:s nationer). Vid dessa enades kyrkan (läs IPCC) om vilka böcker som skulle ingå i Nya testamentet. De böcker som inte passade in förkastades (läs forskningsresultat som inte överensstämde med IPCC). Vid kyrkomötena blev de som inte stödde kyrkans synsätt sedda som kättare (läs klimatförnekare).

IPCC:s senaste rapport är en komplicerad historia. Underlagsrapporterna från tusentals klimatforskare och ca 14 000 publicerade artiklar sammanställs till en enorm rapport på 3 949 sidor som sedan sammanfattas av begränsat antal forskare, tjänstemän och politiker som förhandlar om texten i ett ”Summary for Policy Makers” på 42 sidor. Politikerna kan i hög grad påverka/plocka bort formuleringar i sammanfattningen. Det finns kritik mot att politikerna på detta sätt tillåts överpröva forskarna.

Så hur ser det ut i verklighetens krassa värld? I somras möttes G20:s miljöministrar i Italien. Mötet blev en fars, deltagarna från bl a Kina, Indien, Saudiarabien och Ryssland blockade ett förslag att minska subsidierna till fossilindustrin och att fasa ut användandet av kol. Kontentan blev att dessa vägrar att minska målen utan i stället strävar efter att höja sina invånares levnadsstandard med elektricitet som genereras av det billigaste energislaget, nämligen kol. Ryssland, Saudiarabien och Opec-länderna blir paradoxalt de som tjänar på den så kallade gröna omställningen i väst. Att ställa om hela världens energikonsumtion utan att planera för varifrån elektriciteten skall komma är minst sagt oansvarigt och dömt att misslyckas.

Ska vi i väst med berått mod på egen hand ”rädda jorden”: lägga ner atomkraften, stänga ner industrier som Cementa, vägra raffinaderiet i Lysekil att utveckla ny teknik, Boliden att öppna nya gruvor och hindra nya verksamheter att etablera sig pga av brist på el? Resultatet kan bli att väst förlorar ytterligare miljontals arbetstillfället till Asien, att vår industri tappar i konkurrensförmåga, att vi blir ett avindustrialiserat Latinamerika som specialiserar sig på råvaror, fastighetsaffärer och turism och med ständiga elavbrott. Det kan sluta som på Hedenhös-skämtteckningen där våra barnbarn undrar hur det var på den industriella tiden.