Allt var inte dåligt under min tid som muslim. Jag upplevde också skratt, vänskap och god mat. Jag samlade på mig mycket kunskap shia, sunni, sufism med mera. Jag lärde mig läsa Koranen.

En sak som jag uppskattade när jag var muslim var att möta ”vita muslimer”, det vill säga västerländska konvertiter. En sådan var skotten Andrew McGroarty, med det extra muslimska förnamnet Saleem. I februari 2012 bjöd jag honom att komma till Uppsala för att föreläsa för mig och min krets.

McGroarty skulle föreläsa om sufismen – vanligtvis beskrivet som ”islamisk mystik”. Under min tid som muslim såg jag det som mitt kall att upplysa muslimer om sufismen, som jag såg som en ”dold skatt” som muslimerna hade glömt bort. De flesta muslimer var totalt ointresserade av mystik, filosofi, poesi eller någonting sådant. De ville bara göra vad som krävdes för att komma till himlen, men i övrigt njuta av livet som vilken otrogen hund som helst.

Så fort jag tog upp sådana ämnen brukade muslimer svara: ”Och varför skulle jag bryr mig det där? Om det hade hjälpt mig komma till himlen hade profeten Muhammed nämnt det? Varför ska jag lägga saker till vår fullkomliga religion?”

Muslimerna som resonerade så här hade förstås rätt. Jag insåg att mitt intresse för sufismen inte var religiöst motiverat, utan ”onyttig” intellektuell nyfikenhet.

Men åter till den skotske konvertiten. Han bodde – och bort fortfarande, ser jag på Facebook – i Edinburgh, där han arbetar i en affär som handlar med vinylskivor. Han har ett stort musikintresse och har, tillsammans med olika hiphopartister, producerat låtar.

En lördag morgon hämtade vi honom på hotellet och tog med honom på en rundvandring genom stadens äldre kvarter. På Trädgårdsgatan visade jag vår gäst var Ingmar Bergman bott som liten och försökte efter bästa förmåga verbalt skildra några valda scener ur filmen Fanny och Alexander. I Domkyrkan fick han bland andra hälsa på Linné, Gustaf Vasa och Swedenborg (se bilden).

Efter Domkyrkan gick vi till Gustavianum där vi hade bokat in en visning på engelska. Den var tyvärr inställd på grund av sjukdom, men som kompensation fick vi inträda fritt. Vår skotske gäst tyckte mycket om den egyptiska samlingen.

Lunchen intogs på Västgöta nation på S:t Larsgatan, Uppsalas äldsta nation. På eftermiddagen samlades vi i en lokal för att lyssna till McGroartys föreläsning. Han började med att berätta om sin egen andliga resa, sin romersk-katolska uppfostran i Edinburgh och sitt uppror i tonåren. Sufismen, sa han, är islams inre dimension. Den kan inte skiljas från islams yttre dimension; båda är nödvändiga.

Islams mest centrala lära, förklarade McGroarty, är ”tawhid” eller ”enheten”. Existensen uttrycker sig som en mångfald men är i själva verket en enhet. Han citerade en vers ur Koranen som säger att ”Vart du än vänder dig är Guds ansikte där”. Den som har insikt ser enheten bakom mångfalden.

Det är som i Matrixfilmerna, sa han. Människorna lever i en virtuell verklighet, men vissa har genomskådat den; dessa är de upplysta eller ”sufierna”. Gud, sade han vidare, är ren andlighet. Han har ingen form eller substans och är inte begränsad av tid eller rum. Han är Verkligheten, den enda.

Detta är förstås långt ifrån hur vanliga muslimer och vanliga imamer tolkar ”tawhid”. Det är inte det här du får höra om du går till en moské och lyssnar till en imam. McGroartys syn på Guds enhet är mer lik nyplatonism än den lära man hittar i Koranen.

Efter föreläsningen åt vi middag på en indisk restaurang. McGroarty berättade om den hemska rasism som grasserade i Storbritannien. Han berättade också om sina vackra minnen från Egypten. Då var det en av våra vänner, en svart kille, som inflikade att han också hade varit i Egypten. Men hans minnen solkades av den rasism han hade mött bland egyptierna.

Det var tydligt att McGroarty kände sig obekväm. Sen började flera av oss prata om rasismen i arabvärlden. Om motsättningen mellan araber och perser. Om de svartas situation i Saudiarabien med mera. McGroarty hade bara sett den polerade ytan. Han idealiserade muslimerna och levde i förvillelsen att rasismen är en vit grej.

På Facebook ser jag att McGroarty fortfarande är någon slags muslim. Han har en bild som visar att han stödjer den palestinska kampen.

Det är ytterst ovanligt att västerlänningar konverterar till islam. Och de som konverterar är i stort sett alltid outsiders, alltså udda figurer. Fyra kategorier är vanliga:

Sökaren – Det är samma slags personer som går med i Hare Krishna. Det är betydligt vanligare att sökare ansluter sig till new age, buddhism eller nyhedniska grupper. Islamisk mystik är inte lika lockande. Det är svårare att göra flum av Koranen. Även om det går, liksom Andrew McGroarty ju visade i sin föreläsning.

Halalhippien – Personer som idealiserar de ”förtryckta” muslimerna. De menar att den västerländska civilisationen är materialistisk och har förlorat sin andlighet. Andrew McGroarty var en blandning av sökare och halalhippie.

Whiggern – En vit kille som växt upp i ”Orten”. Han har hängt med grabbarna där och anammat sättet att tänka, värderingarna och språket. Nu vill ha ta nästa steg och bli helt assimilerad i ”blattekulturen” genom att anamma islam. Han kommer att bli ännu mer bror med sina kompisar. McGroarty hade med sin vurm för hiphop också något av whiggern i sig.

Inceln – Personen är involuntary celibate (ofrivillig celibatär). På den svenska dejtingmarknaden har han lågt värde. Men genom att bli muslim blir han plötsligt eftertraktad inom vissa invandrargrupper. Han kan till exempel hjälpa någon att få hit sin kusin.

De här kategorierna gäller män. För vita kvinnor är det vanligaste scenariot att de gift sig med en muslimsk man. Dessa kvinnor, särskilt om de klär sig i hijab, visas upp som troféer. Dock avråder vissa imamer män från att gifta sig med konverterade kvinnor då de anses opålitliga. Om de skulle lämna islam, kan barnens islamiska uppfostran äventyras.

BILD: 1) Orientalistiskt målning föreställande en gata i Kairo. Målad av ungraren Arthur von Ferraris (1856-1936), 2) Andrew McGroarty framför Swedenborgs grav i Uppsala domkyrka.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon.