Det är inte varje svensk stad som kan ståta med ett slott mitt i centrum. Det kan Örebro. Ända sedan medeltiden har slottet varit stadens medelpunkt och idag är det ett av stadens och kanske hela Närkes mest kända byggnader.

Örebro Slott uppfördes någon gång under medeltiden, men ingen vet riktigt exakt när. Man tror att slottets äldsta del var ett medeltida stenhus som sedan kompletterades med ett försvarstorn på ungefär 30 meters höjd. Tornet omgavs av en flera meter tjock ringmur som även omgav stenhuset. Först på 1300-talet kom en större borganläggning till, och den allmänna uppfattningen bland historikerna är att det var kung Magnus Eriksson som lät uppföra den. Byggnaden kallades Örebrohus.

Örebrohus blev en av Gustav Vasas viktigaste borgar. Det var där man höll kyrkomöte 1529, det kyrkomöte som kommit att bli betraktat som det viktigaste i arbetet för att göra Sverige till ett protestantiskt land. Det var också där man drygt tio år senare införde arvriket i praktiken. Och vid Gustav Vasas död 1560 ärvde hans yngste son hertig Karl (senare kung Karl IX) Örebrohus.

Under hertig Karl undergick Örebrohus flera stora förändringar. Han hämtade sina idéer och förebilder från Frankrikes renässansslott, och lade ner stora resurser på att renovera och bygga om slottet så att det föll honom i smaken. Med tiden var den gamla medeltidsborgen ett minne blott, och Örebrohus hade förvandlats till ett magnifikt renässansslott. Ett kraftigt porttorn och en vindbrygga uppfördes vid ingången och en ringmur sträckte sig kring hela slottet. Denna ringmur är delvis bevarad än idag, på slottets norra sida.

Under hertig Karls regenttid som Karl IX hölls flera riksdagar på Örebro slott, och tronföljaren Gustav II Adolf fortsatte att hålla riksdagar där. Det var för övrigt just på Örebro slott föregångaren till vår nuvarande riksdagsordning antogs, under 1617 års riksdag. Men under senare hälften av 1600-talet började slottet förfalla. Intresset för det gamla renässansslottet var litet, och någon renovering blev det inte tal om förrän i mitten av 1700-talet. Då utgick man från den rådande trenden och slottet fick ett stramt klassicistiskt utseende. Ringmuren och andra försvarsverk revs och ersattes av stenbroar och terrasser, som fortfarande finns bevarade i sin helhet.

I samband med denna ombyggnad ställde man i ordning en våning för landshövdingen – en våning som fortfarande bebos av landshövdingarna i länet. Man fann också nya användningsområden för slottet, som exempelvis arrestlokal, fängelse och sädesmagasin.

Att ett fängelse inhystes i slottet var dock inget nytt. Man hade använt slottet som fängelse redan under medeltiden, och genom historien har där suttit både danska och ryska soldater. Och en av de mest beryktade fångar som suttit på Örebro slott var naturligtvis gentlemannatjuven Lars Molin, mer känd som Lasse-Maja.

När Jean Baptiste Bernadotte i början av 1800-talet valdes till svensk tronföljare och blev Karl XIV Johan i början av 1800-talet fick Örebro Slott ett nytt uppsving. Den nye kungen valde nämligen just Örebro Slott som sin bostad. Sin nuvarande exteriör fick slottet i slutet av 1800-talet, då man med de nationalromantiska idéerna för ögonen skapade en lätt romantiserad bild av hur slottet kunde ha sett ut under hertig Karls tid.

Sedan dess har slottet renoverats invändigt flera gånger och haft många olika användningsområden. Idag tjänar det bland annat som museum, kontor, konferensanläggning och turistinformation – ett öppet och tillgängligt slott med en högst spännande historia mitt i Örebro – och en eftersökt plats för både örebroare och turister sommar som vinter.