Flyttfåglarna återvänder, tranorna ropar och häxorna flyger till Blåkulla. Lördagen 20 mars inföll vårdagjämningen då dag och natt är lika långa. Nu blir dagarna längre och längre. Påsken betyder olika saker för olika människor – för mig är det en fest för att fira vårens begynnelse.

Vårdagjämningen och fullmånen styr när vi firar påsk, som till skillnad från andra högtider flyttar sig från år till år och ska firas någon gång mellan 22 mars och 25 april. I år infaller påskdagen söndagen den 4 april.

Ljuset har segrat över mörkret. Det synbart livlösa ägget spricker och blottar det liv som har funnits dolt därinne och bidat sin tid.

Jesus står upp ur graven liksom grönskan spirar ur jorden. Stenen rullas bort och han går ut levande liksom ägget kläcks och kycklingen kommer ut. Ägget är en användbar symbol för världen och livets tillkomst, men också för hur Jesu liv döljs i den slutna graven och hur vårens liv döljs under snö och is under vintern och kommer fram när jorden öppnar sig.

Berättelsen om Jesus som berättas i kyrkorna under påsken passar årstiden väl, för det är nu växtligheten, som varit död under vintern, återuppstår. I Nordisk familjebok (Ugglan) står det så här:

Liksom de andra stora kristna högtiderna inom sin ram bibehållit eller dragit till sig en del gamla hedniska bruk, har det också varit med påsken. Tiden för den kristna påskens firande sammanföll hos de germanska folken i det närmaste med deras hedniska offer vid vårens ankomst eller måhända rättare vid sommarens början.

I hednisk tid firades någon typ av blot under våren för att fira att det var halvvägs mellan midvinter och midsommar. Det berömda blotet i Uppsala som skildras av Adam av Bremen på 1000-talet sägs ha skett kring vårdagjämningen.

Engelsktalande kallar påsken ”easter”, som man tror kommer från namnet på en gammal germansk fruktbarhetsgudinna, Ēostre eller Ostara. Tyskarna säger ”ostern”, och deras namn på april är ”Ostermonat”

Man vet dock väldigt lite om denna gudinna. Hon nämns av den lärde engelske munken Beda (672 – 735) i fråga om de gamla anglernas tideräkning.

Uppgiften om står att läsa i kapitel 15 (”De engelska månaderna”) i hans verk De temporum ratione (Om tideräkning):

Eostur-monath, som nu översätts med påskmånad, var tidigare uppkallad efter en av deras gudinnor vid namn Eostre, till vilkens ära fester firades i denna månad.

Många betvivlar dock om det verkligen har funnits en gudinna med det namnet i germanernas gamla religion. Ordet kan helt enkelt komma från det anglosaxiska ordet för ”öster”, eftersom solen gick upp i öster, och därför betyda gryning och pånyttfödelse.

Igår på dymmelonsdagen gick jag med mina vänner till poeten Geijers grav på Gamla kyrkogården i Uppsala. Vi lade ner en påsklilja och läste dikten ”Vårsång”:

Vår! Jag hälsar dig, till Norden
var välkommen, sköna gäst!
Med din ljusström över jorden
och med dina lärkors fest.
Böljan dansar, träden knoppas,
hjärtat åter leva vill.
Själva sorgen åter hoppas,
ljus och blommor äro till.

Jesu största under var att uppstå från det döda på påskdagen. Ett av hans mindre under var att bota feber:

När Jesus sedan kom in i Petrus hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Vårsolen, fågelkvittret och påskglädjen kanske inte kan bota den kinesiska febern, men den kan nog mildra ångesten en aning och göra den lättare att bära.

Glad påsk!

BILD: Vårgudinnan Ostara tecknad av tysken Johannes Gehrts (1884).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).