Jo, jag sa att jag på två punkter har svårt att tro mer på vetenskapen än på religionen varmed inte sagt att jag tror på religionen. Punkterna är Skapelsen och Arternas ursprung. Igår beskrev jag mina funderingar kring en av de två vanligaste skapelseberättelserna.

För troende människor är Arternas ursprung inget problem eftersom Arterna uppstod vid Skapelsen. För oss som inte är troende, åtminstone inte vad vi märkt, brukar Charles Darwins teorier anbefallas som förklaring till att levande väsen ser ut som de ser ut. Darwins formel, som jag fattat den, är att levande väsen förändras och utvecklas genom två samverkande mekanismer, dels slumpvisa mutationer som gör att avkomma kan få andra egenskaper än den föregående generationen, dels kampen för tillvaron som ger trumf på hand till avkomma vars mutationer på något vis gör deras överlevnad enklare. På det viset utvecklar sig arterna med tiden tills de blivit vad de idag är. 

Det är en elegant och tilltalande teori som man i förstone gärna tar till sig. Det är lätt att föreställa sig att det hos ett fläckigt djursläkte i Afrika som gillar att äta blad på träd är en fördel att ha lång hals för att komma åt blad som ingen annan når och att individer som genom en mutation fått längre hals har högre överlevnadschanser och därför så småningom blir stilbildande för Afrikas alla giraffer.

På motsvarande sätt kan man tänka sig att den nuvarande människoarten Homo Sapiens gradvis utvecklats från urtidsmänniskan Lucy (bilden) för tre miljoner år sedan. Homo Sapiens är klart bättre lämpad att leva i dagens samhälle än Lucy vilket är ett tecken så gott som något på att Darwin hade rätt. Jag tror inte Lucy ens hade klarat att gå ut grundskolan med godkända betyg.

Att Lucy troligen inte skulle klara grundskolan med fullständiga betyg är ytterligare ett indicium på det geniala i Darwins teori om det naturliga urvalet ty intelligens är ett överlägset vapen i kampen för tillvaron och det vore konstigt om det naturliga urvalet på tre miljoner år inte hade gett förtur åt människoliknande varelser med ett livligare intellekt och därmed gradvis höjt den allmänna befolkningens förståndsnivå.

Så långt kan jag förstå Darwin. Organismer kan förädlas och därmed bli alltmer levnadskraftiga genom det naturliga urvalets strid för en uthärdlig nisch i tillvaron. Men att förfina en redan existerande organism är något helt annat än att skapa den. Vad man än säger om Lucy så var hon redan för tre miljoner år sedan en synnerligen komplex organism med DNA, frontallober och en massa inälvor som på ett än idag inte helt genomskådat vis höll apan vid liv och skänkte henne den förunderliga förmågan att fortplanta sig. Jag kan inte förstå hur en så avancerad organism någonsin hade kunnat uppstå enligt Darwins formel. Det är lite som skrönan om att det blev en väldig storm och allt mänskligt for i luften och blandade sig och när stormen bedarrade hade sakerna förenat sig och bildat en JAS 39 Gripen som stod på marken.

Virus och bakterier är kanske de organismer som är särskilt kända för att mutera – i varje fall diskuteras just detta särskilt mycket i coronatider – men mutationerna är även här minimala förändringar av en redan existerande varelse som är nog så komplicerad i sin konstruktion och knappast ha uppstått enligt det darwinistiska schemat.

Min slutsats är att Darwin var en briljant vetenskapsman som kom fram till en spännande och på många sätt fruktbar teori som emellertid inte duger till att förklara det den säger sig vilja förklara, nämligen arternas ursprung. Hans mest kända verk hette ju precis On the Origin of the Species.

Förresten var metoden att förädla arter välkänd av människorna långt före Darwin. Man hade sedan länge vetat hur det gick till att förädla hästar, hundar, äpplen och druvor, nämligen genom avel. Man låter de bäst lämpade föröka sig. Det är en sorts av människan kontrollerad darwinism där urvalet inte bestäms av kampen för tillvaron utan av ägaren till hästen hunden, äpplet och druvan.

Hur ska man i så fall förklara det darwinska konceptets spektakulära framgång? Jag tror att det berodde på att de rika och mäktiga i det viktorianska samhället gillade idékonstruktionen. Den legitimerade deras position i samhället. Att de hade den ställning de hade berodde tydligen inte på att de var roffare och rövarbaroner utan på att de var de mest lämpade. De förtjänade helt enkelt sin plats i samhället bättre än några andra.

Det är minsann inte enda gången i mänsklighetens historia som storslagna vetenskapliga teorier fått en ideologisk betydelse som vida översteg deras intellektuella meriter. Ett annat exempel är John Maynard Keynes ekonomiska teorier som på basis av skäligen enkla och troligen felaktiga resonemang om människors beteende kom fram till att politiker har den magiska förmågan att styra nationernas ekonomier och därmed befolkningarnas välstånd (nämligen genom att reglera samhällets totala efterfrågan på varor och tjänster med hjälp av skatter eller offentliga utgifter). Såklart att politikerna med början på 1930-talet gillade nya samhällstolkningar som tillmätte dem övernaturliga krafter.

Jag framförde dessa djärvt rebelliska tankar till min portugisiskafröken. ”Så har det väl alltid varit”, svarade hon nyktert. ”Tänk på faraonerna. De inte bara ansåg sig ha gudarnas stöd utan var själva gudar.”

PS Du kanske tycker det är omotiverat nedlåtande av mig att påtala att Lucy antagligen skulle ha kört i den svenska grundskolan med tanke på att en modern svensk inte skulle klara sig många dagar på Lucys afrikanska savann. Men mitt syfte är inte att värdera arterna utan att fundera över deras tillkomst och förvandlingar.