De flesta av oss förstår att invandrares dåliga svenskkunskaper är ett problem. Men det är också ett problem att många invandrare, särskilt från Mellanöstern, inte kan engelska.

Jag bor i Uppsala och träffar ibland studenter från andra europeiska länder, som Tyskland, Italien, Frankrike och Nederländerna. Dessa ungdomar är vana vid mångkultur. Hela Västeuropa har genomgått samma förvandling de senaste decennierna.

De europeiska studenterna berättar för mig hur svårt det kan vara att åka taxi i Sverige.

Det är ju även svårt för oss svenskar eftersom många chaufförer är dåliga på svenska och saknar lokalkännedom. Man kan inte ställa frågor om orten man besöker, för Ahmed eller Ali från Irak har ofta ingen aning.

Men det är alltså ännu svårare för besökare från andra länder. Det kan vara turister, affärsresande eller studenter. Ahmed eller Ali är dåliga på svenska, men sannolikt urusla på engelska.

I Uppsala har höstterminen börjat och flera nya studenter från andra europeiska länder ska försöka orientera sig i den nya tillvaron. De går till frisersalongen och möter en trevlig dam från något land i Mellanöstern. Det hjälper dock inte att frisörskan är trevlig, kanske till och med vacker, när hon inte kan engelska. Hon klipper fel.

Likadant är det på restauranger, i kiosken och på kemtvätten. Överallt möter de europeiska studenterna Mellanösternfolk som inte kan engelska. I mina samtal med studenterna märker jag att det här är ett problem de inte gärna pratar om. De är oroliga för att uppfattas som rasistiska.