PATRIK ENGELLAU: Jäv

Jag blev lite tagen av Bitte Assarmos artikel igår som visade att en svensk partiledare, om man kan lita på att Expressen citerat henne rätt, inte tycks ha förstått det svenska samhällets och statsskickets fundamentala principer. Jag vill lägga lite lök på Nyamko Sabunis lax genom att resonera kring begreppet jäv.

”Det är inget fel på klaner”, säger Sabuni, ”mitt folk är också en klan”. Klansamhället är ett slags statsskick som uppstår där det inte finns en rättsstat med våldsmonopol. Som Thomas Hobbes uttryckte det blir ett sådant tillstånd ett ”allas krig mot alla”. Tänk dig själv hur livet skulle gestalta sig om det saknades tillstymmelse till ordningsmakt i samhället. Den enskildes våldskapital fäller då avgörandet i varje konflikt.

För att i någon mån skydda sig i ett sådant endemiskt våldstillstånd tyr sig människorna till sina närmaste vilket betyder deras släktingar. För att släkten ska bli stark krävs det att alla släktingarna är obrottsligt lojala mot varandra. På så vis bildas en stam eller en klan som gör allt för att hjälpa och skydda sina medlemmar i utbyte mot att medlemmarna underkastar sig hövdingens diktat.

Så var det även i Europa fram till 1500-talet eller däromkring. Då inträffade något mycket märkvärdigt som skulle visa sig synnerligen välgörande för de europeiska samhällena, nämligen uppkomsten av ett centralt våldsmonopol som upprätthöll en någorlunda respektabel ordning som alla kunde tåla. Det ständiga inbördeskriget mellan stammarna tog slut och folk kunde – i varje fall tillfälligt mellan nationskrigen – göra något nyttigt.

Gradvis förfinades den nya ordningen och byggdes allt starkare spärrar mot människornas troligen medfödda tendens att gynna sina släktingar och vänner. Driften att ge sin egen klan fördelar måste utrotas. Den för människan så naturliga nepotismen måste krossas för att rättsstaten skulle kunna upprätthållas.

Rättsstaten med sitt våldsmonopol representerar ett civilisatoriskt framsteg i förhållande till klansamhället. Rättsstaten har inrättat ett välutvecklat regelsystem för att hålla klanmentaliteten i schack. Denna strävan uppträder som tydligast, tror jag i alla fall, i begreppet jäv. Jäv beskrivs så här av Wikipedia:

Jäv är en rätts- eller beslutssituation där en person kan tänkas vara partisk eller där det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet. Den som invändningen riktas mot kallas jävig. En jävig person får inte delta i beslutet i fråga eller i förberedelserna för beslutet. För att jäv ska föreligga krävs det inte att personen är partisk utan bara att situationen är sådan att det typiskt sett finns skäl att misstänka partiskhet, vilket inte alltid är helt oproblematiskt.

I de svenska lagarna finns åtskilliga regler som syftar till att komma till rätta med jävssituationer. Det finns till exempel domarjäv som regleras i 4 kap. 13 § rättegångsbalken i syfte att stoppa partiskhet hos domare. Det finns regler kring släktskapsjäv för att förhindra exempelvis att en kommunchef ger sin son ett välavlönat jobb för vilket sonen saknar kvalifikationer. Antalet jäv som rättsstaten vill skydda sig mot är nästan oändligt.

Tankefiguren jäv är främmande för klanmentaliteten eftersom en högsta dygd inom klanen är att hjälpa släktingarna. Ett av klanens viktigaste bud är att medlemmarna ska vara partiska till klanens förmån. Klansamhället är därför rättsstatens motsats. Det är chockerande att en svensk partiledare kan påstå att det inte är något fel med klaner. Det är jättemycket fel med klaner eftersom deras konstituerande princip går på tvärs mot det svenska samhällets grundläggande levnadsregler.

Att partiledaren, som har sitt ursprung i ett klansamhälle, vill hedra sin härkomst går kanske att begripa men det bådar illa för integrationen av folk från klankulturer om inte ens ledaren för ett svenskt riksdagsparti förstår problemet. Som Bitte Assarmo säger: ”Sabunis folk borde vara svenskarna, inte hennes klan i Burundi”. I stället för att förringa klansystemets svagheter inför svenskarna borde hon predika den svenska ordningens fördelar för klanfolket.

Patrik Engellau