Mediabilden av Bill Gates har förändrats radikalt. Under 90-talet och ännu några år in på 2000-talet drog man sig inte för att kritisera hans affärsmetoder, klandra honom för att ha lurat skjortan av Steve Jobs och för att vilja monopolisera internet. Hans företag Microsoft befanns bryta mot amerikanska antitrustlagar såväl som EU:s regler mot konkurrensbegränsning så till den grad att han tvingades till 20 år av processande och skyhöga bötesbelopp.

Sedan han lämnade rodret för Microsoft 2008, för att helhjärtat ägna sig åt ”Bill & Melinda Gates Foundation” har kritiken tystnat. Media har med få undantag övergått till att teckna ett hjälteporträtt, där han framställs som allt från medicinsk expert till auktoritet i moralfrågor. Numera är det få som ifrågasätter bilden av Gates som godhjärtad filantrop, utan andra drivkrafter än att uppriktigt vilja hjälpa mänskligheten.

Hur har denna transformation gått till? Varför är det knappt någon som problematiserar hans inflytande över forskning, utbildning, WHO och inte minst världens Coronapolitik? En ledtråd kan finnas i den här artikeln, som väckte stort uppseende när den publicerades eftersom varken Tim Schwab eller Columbia Journalism Review anses tillhöra ”alternativmedia”, och därför tas på allvar i breda kretsar.

Tim Schwab gjorde sig omaket att granska närmare 20 000 välgörenhetsbidrag som utbetalats av Bill & Melinda Gates Foundation och fann att hela 250 miljoner dollar riktats till journalistik, vilket närmar sig storleken av de senaste fem årens svenska presstöd. Bland mottagarna fanns gräddan av mainstreammedia, såsom BBC, Al Jazeera, The Guardian, Financial Times och Le Monde. Men också mindre mediaföretag, tidskrifter, journalistiska organisationer och mängder av andra grupper som skapar nyhetsmaterial eller arbetar med journalistik.

2016 gjorde American Press Institute en undersökning som kom till slutsatsen att nyhetsredaktioner med filantropiska finansiärer, ändå kan förhålla sig oberoende: “There is little evidence that funders insist on or have any editorial review.” Resultatet kan dock ifrågasättas. Dels stämde det dåligt med intervjuunderlaget och dels finansierades hela undersökningen av Bill & Melinda Gates Foundation.

Kanske de här exemplen bara är toppen av ett isberg. Merparten av Gates välgörenhet bedrivs genom kontrakt som inte är offentliga. Därför är det omöjligt att avgöra hur mycket som egentligen går till mediapåverkan.

Att Gates ger journalistiken en nyckelroll visas dock av hans satsningar på journalistutbildning. Solutions Journalism Network (SJN) fick till exempel 6,3 miljoner dollar för att utbilda journalister i det som kallas ”Solutions journalism”. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men misstänker att det har något med ”värdegrund” att göra. Så här beskriver man konceptet på sin hemsida. Kontentan verkar vara att journalister i framtiden inte ska fokusera så mycket på problem, utan istället inrikta sig på att presentera ”lösningar”. Jag kan tänka mig att många i det gamla Sovjetunionen hade en liknande syn på journalistens roll.

Ett annat exempel är Poynter Institute, som passande nog sysslar med journalistisk etik, och erhöll 383 000 dollar “to improve the accuracy in worldwide media of claims related to global health and development”. Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att få associationer till Gates globala vaccinationsprojekt.

Bill Gates är förstås inte den enda multimiljardären som vill köpa sig inflytande via media. Amazonchefen Jeff Bezos förvärvade nyligen anrika Washington Post till det facila priset av en kvarts miljard dollar. Men Gates taktik är mer sofistikerad. Istället för att köpa upp hela mediabolag, skapar han nätverk av beroende som sträcker sig genom hela informationskedjan. Som exempel tar Tim Schwab upp den här artikeln från NPR (National Public Radio). Artikeln förmedlar en helt okritiskt hållen presentation av ett integrationprojekt i Gates hemstad Seattle. Till saken hör att både projektet och NPR får generösa donationer från Bill & Melinda Gates. Men det stannar inte där. De experter och forskare som citeras i artikeln (och ger den trovärdighet) visar sig också få sin försörjning via Bill & Melinda Gates Foundation. Enda svaga länken skulle väl vara journalisten, men enligt Gates vision kommer framtidens journalister att skolas i ”Solutions journalism” och därmed torde cirkeln vara sluten.

Som motvikt finns förstås alla faktagranskare på nätet, som ska uppmärksamma oss på brister i nyhetsförmedlingen. Men faktagranskare arbetar inte gratis och flera av dem finansieras idag av Bill & Melinda Gates. Till exempel PolitiFact liksom faktagranskare på FaceBook och USA Today. En annan faktagranskare som får generösa bidrag är Africa Check, som verkar på just den kontinent där Bill Gates iscensatt några av sina mest kontroversiella vaccinationsprojekt.

Ska man säga något amatörpsykologiskt om Bill Gates verkar han vara en människa med ett närmast sjukligt kontrollbehov. Det gav sig till känna redan under Microsofttiden, då han eftersträvade total kontroll över alla delar av internet. Nu har han hittat en om möjligt större arena och verkar fast besluten att skaffa sig kontroll över världens befolkning. Tyvärr ser det inte ut att finnas några antitrustlagar som kan stoppa honom den här gången, utom möjligtvis en kår av oberoende och professionella journalister.

Eller som Tim Schwab uttrycker det: ”Om det är journalisters uppgift att granska rikedom och makt, då bör Gates vara en av de mest granskade människorna på jorden – inte den mest beundrade”.