Den inbillade sjuke i Molières komedi heter Argan. Argan är rik och har fått för sig att han lider av ett stort antal sjukdomar. Argans läkare Purgon och Purgons medhjälpare – apotekaren Fleurant – gör sig grova pengar på Argans hypokondri och identifierar hela tiden nya sjukdomar hos Argan som de lyckas bota med dyrbara kurer. En gång förmår hypokondrikern Argans bror den inbillningssjuke att vägra att ta ett medikament som medicinarna ordinerat varpå doktor Purgon blir rasande och förklarar att Argan de närmaste dagarna kommer att få förskräckliga sjukdomar som inom kort kommer att ta död på honom.

Berättelsen påminner om H. C. Andersens saga om Kejsarens nya kläder som också handlar om att bedragare slår mynt av en rik mans – i det här fallet är det kejsaren själv – behagsjuka infall.

När det gäller bondfångeri i det stora formatet gäller det dock att vädja till andra drifter hos offret ty det finns ganska få människor som är så inbilska som Argan och den danske kejsaren. Häromdagen såg jag en bra film på Netflix. Den hette Wizard of Lies och handlade om storbedragaren i finansvärlden Bernie Madoff (bilden) som 2008 åkte fast för ett pyramidspel där han lyckats blåsa rika människor som trodde Madoff skulle göra dem ännu rikare på hundratals miljarder kronor. Girighet är en annan egenskap hos människan som skickliga lurendrejare kan exploatera.

Men ska man svindla folk riktigt ordentligt räcker det inte med att kittla deras onda egenskaper utan då får skojarna lägga an på människornas godhet. De flesta människor, i varje fall i Sverige, är snälla och hyggliga, det är min erfarenhet och övertygelse. Alla har nog ett eller annat drag som skulle få Sankte Per att tveka men på det hela taget är vi ett godhjärtat och beskedligt folk. Sådana människor har alltid en benägenhet för dåligt samvete. Det är deras akilleshäl.

”Du har det så bra”, säger förförarna, ”tänk på alla andra som inte fått dina privilegier, folk som flytt, folk som tillhör eftersatta grupper, folk som fötts i fel kropp, kvinnor, dyslektiker.” Eftersom du faktiskt är en snäll människa som genom idoghet och framåtanda har lyckats inrätta ett drägligt liv åt dig grips du då av skam när du betänker alla dessa offers levnadsomständigheter. Du förstår att du är skyldig att betala. Samvetet tär dig.

Periodvis kan sådana stämningar av dåligt samvete försätta hela samhällen i faser av självkritik och sinnesrörelse. I extrema fall kan det leda till utåtagerande självspäkelse som när tåg av flagellanter på 1300-talet drog genom Europa och piskade sig på torgen i de stora städerna till allmänhetens uppbyggelse. Självplågeriet behövdes för att sona människornas skulder. Att människorna faktiskt bar på skuld bevisades av att folk dog som flugor i den pest som Gud hade sänt till mänsklighetens straff.

Något liknande pågår, som jag ser det, för närvarande i USA. Landet känner skuld. Det har syndat. Amerikanernas synd bevisas av de kravaller, gatuupplopp och sammanstötningar med polis och annan ordningsmakt som ständigt pågår sedan mordet på George Floyd. Nu har amerikanerna upptäckt att de har många hundra års synder att gottgöra på grund av slaveriet. Det tar på sig tagelskjorta och piskar sig på ryggen.

Ej heller verkar denna nya sinnesstämning vara begränsad till en liten grupp särskilt samvetsömma. En amerikansk vän till mig, en hjärtegod och vänlig person, säger att han nu måste ”rannsaka sin själ för att upptäcka sin inbyggda rasism”. Han menar att USA är inpyrt av rasism och att var och en har ett ansvar att driva ut denna ondska.

Kanske är jag bara okunnig och okänslig men för mig påminner dagens amerikanska vånda mest om någon variant av den kinesiska kulturrevolutionen – som ju fick avläggare även i Sverige – där människor skulle driva ut sin inneboende ”borgare” ur kroppen. Annars är exorcism ett primitivt beteende som knappt förekommer i västerlandet om man inte räknar voodoo-kulten på Haiti.

Många hävdar att vi i Sverige länge har haft motsvarigheter till sådan gemenhet som alltfler amerikaner nu tycks upptäcka hos sig själva. Här i landet kan man dagligen läsa om Sveriges strukturella rasism och invandrarfientlighet (och om vårt systematiska förtryck av kvinnor). Men jag tror att nästan allt sådant tal kommer ur munnar som Purgons och Bernie Madoffs. Det handlar för det mesta om att någon vill tjäna på det. I Sverige har vi en hel välfärdsindustri med mer eller mindre aktivistiska klienter som ska försörjas och därför har allt intresse av att inge medelklassen skamkänslor. De lyckas ganska bra. Jag är rädd att det är denna rörelse som nu exploderat i USA.