PATRIK ENGELLAU: Vad skulle du själv göra om du hade haft något att säga till om i amerikansk politik?

I USA och i andra delar av västerlandet pågår demonstrationer i kombination med våldsamma kravaller i många städer. Myndigheterna vet inte vad de ska ta sig för. Jag skulle heller inte veta om jag vore guvernör eller borgmästare. Skulle du?

Det mest uppskakande fallet är nog Seattle i delstaten Washington. Demonstranter har ockuperat och övertagit en del av området Capitol Hill i stadens centrum. Capitol Hill beskrivs av Wikipedia som ”fullt av hippa barer, restauranger och gayklubbar, samt avslappnade kaféer och indiebutiker”. Nu har en yta omfattande sex kvarter och en park förklarats för en självständig zon, Capitol Hill Autonomous Zone, CHAZ. CHAZ är en ny nation. Polisen är bortjagad. Bilden visar före detta polisstationen Seattle Police Department East Precinct som nu förvandlats till ett ”folkets departement”. På väg in i zonen kan trafikanter läsa ”Ni lämnar nu Förenta Staterna”. Detta tillstånd började för mer än en vecka sedan. USA har alltså fått ett åtminstone halvfientligt territorium med anspråk på självständighet inom sina gränser. Från demonstranter runt om i USA ställs krav på att likartade självständiga nationer upprättas i andra städer.

Jag grips av fasa av minst två skäl. Det första skälet är att något sådant över huvud taget kan inträffa. Tänk om tiotusen arga ungdomar från Stockholms förorter ockuperade området mellan Bondegatan och Åsögatan på Söder och förklarade området något mitt emellan ett distrikt för fria konstutövare som lever hippieliv och ett kalifat med egen beskattningsrätt över lokala företag och boende.

Den andra fasan är att USA står handfallet inför händelserna och ännu värre är att jag själv inte kan bestämma mig för vad som är en klok reaktion från den nationella ledningens sida.

Det tycks arta sig till två strategier: att skicka in soldater och att se tiden an. President Trump föreslår på Twitter att armén ska göra jobbet:

Den radikale guvernören Jay Inslee [demokrat i staten Washington] och borgmästaren i Seattle förhånas och skojas med på en nivå som vårt storslagna land aldrig tidigare upplevt. Ta tillbaka er stad NU. Om ni inte gör det så kommer jag att göra det. Det här är ingen lek. Dessa fula Anarkister måste stoppas OMEDELBART. SÄTT FART!

Guvernören Inslee svarade presidenten att ”en person som är helt oförmögen att regera ska hålla sig borta från staten Washingtons ärenden”. Seattles borgmästare Jenny Durkan fyllde på med ”Vi ska alla vara säkra. Gå tillbaka till din bunker. Black Lives Matter”.

Om jag hade varit någon av dessa inflytelserika personer så skulle jag, som förhoppningsvis även de inblandade, känna att det inträffade är katastrofalt och därför måste hanteras. Frågan är bara hur.

Vi vet att proteströrelsen är anarkistisk i bemärkelsen att den saknar etablerad organisation och ledning. Där finns en del organisationer som just Black Lives Matter men där finns också frilansande vandaler och vita människor som bara lite allmänt sympatiserar med BLM. Om CHAZ ska regeras måste det finnas någon sorts enhetlig ledning om allt inte ska förfalla till total och permanent anarki. Ett sådant förfall kan, som tur är, gå ganska fort om det inte kommer tillräckligt med nyfikna turister för att försörja CHAZ. Twittersignaturen MaryD oroar sig redan: ”Vi behöver mer mat för att det ska funka. Var hygglig ta med er veganska köttsubstitut, frukt, havre, sojaprodukter etc – vad som helst så vi har något att äta”.

Det tycks pågå en inledande strid mellan olika falanger om ledarskapet över proteströrelsen. Men än vilar den på sina framgångar. De inneboende problemen och konflikterna inom rörelsen har ännu inte kommit till ytan.  Den är, vad jag kan förstå, fortfarande övertygad om sina framgångar och kanske rent av glatt förvånad. Rörelsen har på det hela taget fått ett vänligt bemötande – se exempel de tjugo demokratiska kongressmedlemmarnas åtta minuter och 48 sekunder långa, tysta knäböjningsceremoni – vilket troligen gett den ytterligare självsäkerhet.

Jag är rädd att det skulle bli explosion på gatorna i hela landet om Trump skickade in väpnad trupp för att omedelbart upprätta ordningen. Proteströrelsen har vind i seglen vilket till stor del beror på att etablerade massmedia stödjer den. Ett flagrant exempel är att The New York Times nyligen sparkade den debattredaktör som lät senator Tom Cotton som representerar delstaten Arkansas publicera ett inlägg med rubriken ”Skicka in trupperna”. Att inte ens vilja låta hökarna framföra sina argument kan inte få någon annan effekt än att extremisterna i proteströrelsen blir så mycket kaxigare.

Jag tror att den bästa strategin vore att ge proteströrelsen lite mer rep så att den så småningom trasslar in sig i sina egna motsättningar och konflikter. Historien lär, tror jag, att plötsliga revolutionära eldsvådor brinner ut ganska snabbt.

Den kommunistiska Pariskommunen år 1871, ett resultat av det fransktyska kriget föregående år, höll bara två månader. Att kommunen över huvud taget kunde bildas berodde enligt den franske författaren och förläggaren Edmond de Goncourt på borgarnas feghet under dessa dagar: ”Man skulle kunna våldtaga deras hustrur i deras armar, man skulle kunna göra värre, man kunde taga portmonnän ur fickan på dem”.

Ett återställande av lag och ordning i Seattle förutsätter troligen att duvor som guvernör Inslee inte är så politiskt korrekta att de fortsätter nedvikta när proteströrelsen försvagas.

Patrik Engellau