Det kan hända att du efter att ha läst den här krönikan anser mig för en ännu större knäppgök än du anat, men det bryr jag mig inte om. Mitt hopp är att du själv ska visa dig vara en likvärdig eller till och med överlägsen knäppgök.

Jag har i flera årtionden haft en förnimmelse av att Sverige varit på fel väg och måste räddas på något vis. Under de senaste fem åren har den känslan tilltagit. Jag har blivit alltmer orolig inför framtiden. Coronaviruset har inte gjort mig lugnare, men viruset är ändå bara en krusning på ytan. När den pärsen är över – och några av oss strukit med – är Sverige ändå tillbaka i det reguljära vansinne som rimligen kommer att ha förvärrats under pandemin.

Det sägs att när gudarna vill förgöra någon så börjar de med att göra honom galen. Jag anser att en sorts galenskap gripit tag i Sverige och med tiden injicerat allt mer av sitt mentala gift i våra hjärnor så att vi nu inte längre är vid deras fulla bruk. Vi intalar oss att vi ostraffat kan bortse från det sunda förnuftets maningar eftersom vi i vårt högmod fått för oss att vi kan allt. Vi kan utan problem importera hundratusen personer om året som i snitt kommer att kosta skattebetalarna tre, fyra miljoner kronor per invandrare under dennes livstid. Vi ska bygga om hela världens produktionssystem och ändra livsstil för att några oroar sig för att det ska bli lite varmare. Vi har omkonstruerat människan så att det inte längre finns två kön utan många fler. Hur många är dock fortfarande oklart.

Då vill jag bli profet och uppmärksamma människorna på deras dårskap i hopp om att de ska återgå till sunda vätskor. Problemet är att människorna inte vill lyssna på mig ty mitt budskap är strängt. Jag säger dem att de måste lägga av sina barnsliga och övermodiga villfarelser om att de kan allt bara de vill och i stället använda sitt huvud och sitt sunda förnuft vilket naturligtvis är jobbigt för den som vant sig av med att tänka.

Därför är det ett besvärligt och krävande yrke att vara profet. Kanske är du också profet och vet hur det känns. Då kan du nog vara intresserade av att lära känna en kollega som heter Hesekiel och skrev i Gamla Testamentet om de motsvarande mödor han upplevt. Själv känner jag igen mig på pricken i Hesekiels besvär.

Gud uppmanade Hesekiel att profetera ungefär som det sunda förnuftet försöker driva mig till handling. Hesekiel berättar:

Och han sade till mig: ”Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.” När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig. Och han sade till mig: ”Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som idag är. Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig och du skall säga till dem: ”Så säger Herren, HERREN” [I mitt fall sunda förnuftet, SUNDA FÖRNUFTET; PE:s anmärkning]. Och evad de höra därpå eller icke – ty de äro ett gensträvigt släkte – så skola de dock förnimma, att en profet varit bland dem. Och du, människobarn, frukta icke för dem och frukta icke för deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord och var icke förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.

Sedan äter Hesekiel en troligen helig ”bokrulle”, antagligen för att dess gudomliga ord ska genomsyra hans kropp. Själv skulle jag i motsvarande läge kunna äta upp ett fotografi av Thorilds ord på Uppsala universitets aula om att det är stort att tänka fritt men större att tänka rätt. Sedan ger Gud Hesekiel ytterligare instruktioner:

Men Israels hus [läs PK-isterna; PE:s anmärkning] vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. Men se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. Ja, jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Du skall icke frukta för dem och icke förfäras av dem [när de till exempel kallar dig brunråtta; PE:s anmärkning], då de nu äro ett gensträvigt släkte. 

Sedan förklarar Gud för Hesekiel att det är Hesekiels plikt att varna de ogudaktiga för deras dumheter för att på så vis rädda sin egen själ för den händelse att de ogudaktiga inte tar regi av Gud:

Om jag säger till den ogudaktige ”Du måste dö” och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.

Problemet med profetberättelserna i Gamla Testamentet är att man aldrig får veta om de självgoda och enfaldiga folken till slut lyssnar på profeterna och omvänder sig. Det kan bero på att historien alltid fortsätter och kanske upprepar sig.