Ibland piggar jag upp mig själv genom att läsa Bibeln. Predikaren är min favoritbok men profeterna är inte så dåliga de heller. De skräder inte orden och bitvis kan man känna igen sig. Så här säger exempelvis Jesaja:

Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älska de mutor och fara efter vinning… HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. ”I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus. Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?”

Kanske inte just de ord jag själv skulle ha valt men man förstår vad han menar. Jesaja tycks också ha förutsett sådana som förre utbildningsminister Gustav Fridolin och nuvarande kulturminister Amanda Lind:

Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall råda över dem… Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta sig ledas gå i fördärvet.

Han tycker att kvinnorna är för styva i korken. De ”äro så högmodiga och gå med rak hals och spela med ögonen och gå där och trippa och pingla med sina fotringar”. Därför ska Herren ta bort all deras ståt: ”fotringar, pannband och halsprydnader, örhängen, armband och slöjor, huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter, fingerringar och näsringar, högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar, speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor”.

Herren är vred för att folket inte tar reson och respekterar sanningen och Hans bud utan i stället ljuger och förhäver sig:

Ve dem som kalla det onda gott och det goda ont, dem som göra mörker till ljus och ljus till mörker, de som göra surt till sött och sött till surt! Ve dem som är visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka! Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar! I skriven, men våldslagar skriven I för att vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt.

Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap.

Jesaja har också varit på inspektion i en restaurang för kulturpersonligheter, kyrkofolk och andra framstående människor:

Men också här raglar man av vin, stapplar man av starka drycker, både präster och profeter ragla av starka drycker, de äro överlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla när de profetera, de vackla, när de skipa rätt. Ja, alla bord äro fulla av vämjeliga spyor, ingen ren fläck finnes.

Herren tycker särskilt illa de skenheliga som låtsas goda (med andras pengar kan man ana) men icke har förstånd för annat än sina egna dumma idéer:

Och Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud. Ve eder som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen ”Vem ser oss, och vem känner oss?” Huru förvända ären I icke!

Herren ska straffa dessa människor, bland annat genom att skicka på dem invandrare:

Herren reser upp ett banér [kanske med texten ”Refugees Welcome”; PE:s anmärkning] för hednafolken i fjärran och lockar på dem, att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit.

Herren ska se till att allt går åt pipan men lämna kvar några rättfärdiga som åter kan bygga upp samhället:

En kvarleva skall omvända sig [från PK-ism till sunt förnuft; PE:s anmärkning], en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige. Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet som en flod.

Kvarlevan kommer att se till att allt vänds till det bästa:

Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter. Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse ska valla dem. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet ska vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fullt av vattnet.

Kanske lite överdrivet men som poetisk vision för ett bättre samhälle kan det duga.