Sveriges kristna råd – där bland annat Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, och Equmeniakyrkan ingår – vill se ett skattefinansierat stödpaket till människor som uppehåller sig illegalt i Sverige och som arbetar svart. Det framgår i en artikel i tidningen Dagen.

-Vad finns det nu för åtgärdspaket för dem som har det allra svårast – de som har jobbat svart, är papperslösa och som officiellt inte finns i Sverige? frågar Karin Wiborn, generalsekreterare, i uppfordrande och gråtmild ton.

Ja, vad finns det egentligen för stödpaket för dem som uppehåller sig olagligt i ett land och arbetar svart? Än så länge inget alls, vare sig i Sverige eller någon annanstans. Och varför i hela friden skulle det finnas det?

Att kyrkorna är fixerade vid flyktingar, migranter och illegala invandrare (så kallade papperslösa) är ingen hemlighet. Min teori har länge varit att det till stor del handlar om självbelåtenhet. Att värna människor som kommer från andra länder och kulturer ger helt enkelt fler godhetspoäng än att värna gamla och sjuka infödda, eller redan etablerade, svenskar.

Den senaste intervjun med de kristna aktörerna ger mig ingen anledning att ändra uppfattning. Karin Wiborn, och de andra som intervjuats i artikeln, må vara övertygade om att de är moraliskt högtstående och godare än alla andra. I själva verket har deras moraliska kompass helt uppfört att fungera.

Det är naturligtvis väldigt lätt att peka på hur synd det är om människor som gått under jorden. Hur utsatta de är, hur svårt de har det och hur sårbara de är i kristider. Men alla människor har en fri vilja, det är inte minst kristendomen mycket tydlig med. När människor får ett utvisningsbeslut kan de alltså välja att följa lagen och lämna landet. De som av egen fri vilja väljer att gå under jorden och leva utanför samhället kan inte räkna med att resten av samhället – de människor som tar sin del av ansvaret och betalar skatt och finansierar välfärden – ska finnas där när krisen kommer. Oavsett orsak, och oavsett etnicitet, så är det olagligt både att uppehålla sig i Sverige utan tillstånd och att jobba svart.

När SKR nu uppmanar resten av samhället att understödja sådan verksamhet i godhetens namn är det inte fromhet de visar prov på – utan högmod. Utan att överhuvudtaget reflektera över konsekvenserna ställer de sig över de rådande principerna om hur ett fungerande samhälle ska byggas, och de befäster sin egen godhet genom att skuldbelägga omgivningen.

I den andan säger Urban Ringbäck, pastor och föreståndare i Smyrnakyrkan i Göteborg, att han är upprörd över hur just ”papperslösa” drabbats utan att någon vill ingripa. Det har pågått ”någon sorts propaganda” mot dem, menar han, och därför har de fullständigt marginaliserats. Nu, tycker Ringbäck, är det dags att åter intensifiera stödet till de ”papperslösa” och inte fortsätta att bara ge särskilt stöd åt de äldre. What’s the fun in that, liksom?

Vad Urban Ringbäck, i sin upphöjda godhet, inte begriper – eller inte vill begripa – är att de som stannar i Sverige trots utvisningsbeslut har marginaliserat sig själva. Vårt samhälle bygger på att människor tar sin del av ansvaret och bidrar till det gemensamma. De som accepterar att människor uppehåller sig olagligt i landet, och arbetar utan att betala skatt, accepterar också framväxten av ett parallellsamhälle, som skapar egna lagar och regler. Och det är just det som SKR gör.

Det finns förstås alternativ till att kräva skattefinansierat stöd till människor som själva inte betalar skatt. Kyrkorna kan ju faktiskt bekosta ett eget stödpaket, vid sidan av det lokala diakonala arbetet. Jag är inte helt på det klara med hur ekonomin ser ut i alla kyrkor och samfund som ingår i SKR, men att Svenska kyrkan har en rejäl sudd med pengar som snabbt skulle kunna frigöras framgår av deras årsredovisning. Drygt 8 miljarder i värdepapper och liknande och en aktieportfölj på omkring 4 miljarder skulle räcka en bra bit. Säkert kan de andra kyrkorna och samfunden bidra med lite, de också, utan att ens kräva medlemmarna på kollekt.

Istället uppmanar man alltså regeringen att bidra till svartarbete och misär, helt i strid med allt som är grunden för det fungerande samhället. När någon annan betalar har godheten inget pris.